Mullvad......




Mullvaden är cylindrisk formad, omkring 13-17 cm lång och 80-110 tung.
Pälsen är bländande svart. Svansen är ca 2,5 cm lång.
Mullvaden saknar ytteröron. Ögonen är små och täcks av pälsen , varför det bara blir
synliga när håren reser sig trattformigt över dem.  Ögonen är blå och bara 1 mm i diameter.
Nosen är naken, mycket känslig och stödd av inre brosk, men den används inte
till att gräva med.
Framfötterna är väl utformade för grävning, med tår som är försedda med kraftiga klor.
Bakbenen har en utväxt som också gör att det går lättare att gräva.

Genom sin avrundade, runda kroppsform är mullvaden anpassad till att ta sig fram i sitt
underjordiska gångsystem, och en speciell struktur i pälsen gör det möjligt  för den
att röra sig både framåt och bakåt utan att få in jord i pälsen.

Den kan se, men kan inte urskilja rörelser, vilket gör den mycket sårbar ovan jord.

Utanför sitt gångsystem kan mullvaden röra sig snabbt, antingen i gång eller
i språng, genom att stödja sig på framkanten av framfötterna och de normal formade bakfötterna.
Inne i gångarna pressar den framfötterna mot sidoväggarna när den rör sig framåt.






Mullvaden är ett ensamlevande djur som lever största delen av sitt liv nere i de
underjordiska gångarna som den gräver ut.
Mullvaden lever i ett komplext system av gångar, djupa gångar som är ganska
permanenta och ytligare några gångar som är tillfälliga.
De ytliga gångarna används för att söka mat och för att hitta partner.

Mullvadens föda består av daggmaskar, larver, insekter, näbbmöss, sniglar etc.
De äter mycket varje dag, cirka tre fjärdedelar av sin egen vikt.

Hannen och honan har skilda bon.

Honan är parningsberedd först i april.
Efter ungefär 4 veckors dräktighet föds ungarna i maj-juni.
Vid födseln är ungdjuren nakna, blinda och inte större än en bondböna.
Efter ungefär två månader lämnar de unga boet.

En mullvad kan bli 4 till 5 år gammal, men de flesta dör tidigare.

Arten förekommer från Storbritannien i väst över Central- och Östeuropa till västra
delar av Sibirien. I Sverige förekommer den inom hela Götaland och norrut
t o m Södermanland. De bor med förkärlek i slättmarker, i fruktbara marker.
Lövskogar trivs de också i.





Trackback
RSS 2.0