Fredag....

Idag har jag varit ledig från jobbet.
Jag tänkte igår kväll att jag skulle sova ut
ordentligt idag och sen antingen gå ut och vårstäda
i trädgården eller sen plocka och städa här inne.
Men, men... det blir ju inte alltid så som man har tänkt sig.

Jag gick upp strax efter halv sex imorse.
Då orkade jag inte ligga kvar i sängen och sova.
Jag sover ju så dåligt pga av min värkande axel.
Och eftersom jag BARA kan ligga på vänster sida, så
blir det att jag till slut får så ont i ryggen med.

Jag gick ner och halvlåg i soffan och tittade på tv.
Och eftersom jag ju var trött, så somnade jag på
soffan. Och så där höll jag på hela förmiddagen.
Somnade, vaknade till, somnade och vaknade till.....
När klockan var halv två på dagen, så var jag
tvungen att hoppa in i duschen så att jag skulle piggna
till. Jag blev väl liiiite piggare. Men absolut inget att skryta om..

Senare på eftermiddagen var jag, Hasse och Johanna
förbi hos gullungarna.
Mattias var kvar hemma med kompisar.
Dom hoppade på studsmattan, men när vi åkte iväg så gick
dom in istället.







Lina var ute med ungarna på baksidan hos dom.
Hennes pappa var också där.
Vi blev bjudna på kaffe... mmmm, det var gott med kaffe
i vårsolen... även om det blåste lite kalla vindar.



Det första Nellie gjorde när vi kom var att visa upp hennes nya tatueringar.
Hon hade en på varje arm. Sådan pappa, sådan dotter.... hahhaa.



Johanna, Nellie och Molly ritar med kritor på husväggen ( jag var också
"tvungen" att rita något...det blev en mus, katt och bil... ).
 Lina står och tar kort på kidsen.
Linas pappa sitter och pratar med Hasse ( som satt brevid mig ).



Nellie ville visa oss hur stark hon är.... genom att lyfta upp denna
leksaksbil....





Molly smackar i sig finsk lakrits, som hennes farmor och farfar
hade köpt med sig från båten när dom var till Helsingfors.
Hon åt upp hela laktritsstången.



Molly försökte åka på sin fina rosa bil, men det gick inte så bra på
gräsmattan... så till slut gav hon upp.



Här leker Nellie att  hon är en häst... hon gnäggar.
Sen lekte hon att hästen skulle äta gräs... så då tuggade hon i sig
lite gräs... men hon svalde aldrig det.... utan hon spottade ut det.
Ja, ska man härma en häst så lär man ju göra det så naturtroget
som det är möjligt.... hahhaaa.



Sen åkte vi hem till mina föräldrar.
Dom hade köpt med sig finskt korv och rökt renkött, som dom
ville dela med sig till oss.... mmmm, gott!



Sen hade dom även köpt en hel påse med finska lakritsstänger.
Dom hade tänkt på Hasse, eftersom han älskar lakrits.
Så nu får Hasse mumsa i sig lakrits... ja, några stycken får han lämna
kvar till oss andra.

Sen hade min mamma fixat blommor åt mig ( tagit skott från sina
egna blommor och drivit upp dom till större blommor ).
Hon tycker att jag behöver byta ut vissa av mina döda eller
döende blommor.... och det håller jag väl med henne om.



Johanna hos morsan och farsan. Hon grimaserade när jag skulle ta
kort.... så resultatet blev så här....



När vi åkte hem från mina föräldrar, så ville Johanna ut och övningsköra
idag med. Mattias följde med... ( efter att jag tvingat honom till det ).
Hasse var inte med idag, för han skulle till sin morfar.

Vi åkte först till Humbobergsvägen, där hon körde fram och tillbaka
några gånger. Sen åkte hon runt i Vilmoren och sen tillbaka till
Humboberget.
När Johanna skulle köra, så vägrade Mattias först att sitta med i bilen.
Han sa att han skulle gå... för han var rädd att Johanna skulle
krocka eller köra av vägen.
Men till slut så fick vi med honom i bilen. Och då kunde han
istället inte vara tyst en enda sekund. Han tjolade och undrade om
allt som Johanna gjorde... eller varför man gjorde så eller si eller
varför hon fick motorstopp.... osv.
Puh... gissa om jag blev nervös av hans bladder... jag hade ju
fullt upp att koncentrera mig på Johannas körning.



Det gick jättebra för Johanna med körningen.... ja, vissa mindre
"fel" blev det ju... men vadå... det är ju bara tredje gången som hon
kör en bil... och för att vara det så var det JÄTTEBRA!!!!

När vi skulle åka hem, så körde Johanna ända hem. Och det gick
också jättebra. Men när hon skulle svänga in på våran uppfart så blev det
lite snävt och gick i mitt tycke lite för fort, så jag såg hur garagedörren närmade
oss i "hög" fart. Jag fick lite panik där... och det fick även Johanna.
Men jag sa så lugnt som jag bara kunde att: Bromsa!
Och hon lyckades göra det i tid.... puh.
Men jag blev faktiskt både rädd och nervös, så jag tänkte inte nå på
att jag har ju kunnat rycka i handbromsen.... hmmmm... inte bra.



Trackback
RSS 2.0