Varför....???????
Det här kanske ni känner igen er i.... eller så är det kanske
helt främmande för er.
Imorse när jag vaknade till väckarklockan, kände jag mig
som om jag hade blivit överkörd av en ångvält.
Ont här och där... fast mest i min onda axel/arm och nacke.
Trött som en sömngångare... sover dåligt sen ett tag tillbaka...
pga av min smärtande axel.
Jag kliver upp ändå... för jag tänker att "MÅSTE" ju till jobbet.
Gå ner till köket och sätter mig vid fläkten och tar mitt
morgonbloss.
När jag sitter där och röker, så känns det som om
jag nog inte klara av att åka till jobbet.
Men samtidigt så tänker man att "jag måste".....
Jag satt där och tänkte fram och tillbaka... och
försökte motivera mig själv till att åka till jobbet... fastän jag
inte mådde bra.
Men sen kom jag att tänka på en sak.
Varför ska jag åka till jobbet om jag inte mår bra???
Vem fan är det som tackar mig för det, på jobbet?????
INGEN!!!!!!
Det är ingen som ser hur man kämpar med smärtan och
tröttheten.... och skulle det mot förmodan vara någon
som var så klarsynt, så inte bryr dom sig i det....
huvudsaken att man sitter där vid sitt skrivbord och gör det
man ska göra.
För syns inte sjukdomen utåt, så tror ju många inte på det.....
För är man hemma och är sjuk... så nog finns det ALLTID
några som bryr sig i det. Inte för att dom bryr sig i varför jag
är hemma... utan för ATT jag är hemma.
Dom "sätter på sig" sina läkarrockar och spekulera varför
man är hemma igen.... är man verkligen så dålig så att man
måste vara hemma..... osv.
Hmmm... undra varför dessa människor inte söker sig en
läkartjänst.... nu när det är brist på sånna i våra vårdcentraler????
Dom vet ju allt... om andras sjukdomar... osv.
Så egentligen när jag tänker efter lite... så är det för
dessa människor som man går och kämpar på jobbet.... för att
man inte vill bli "stämplad" av dom... som ju ändå inte
vet ett skit om ens mående.... och som inte ens bryr sig heller... annat
än att ha något att spy galla över.
Knäppt va???
Att man låter andra ha en viss makt över ens mående.
helt främmande för er.
Imorse när jag vaknade till väckarklockan, kände jag mig
som om jag hade blivit överkörd av en ångvält.
Ont här och där... fast mest i min onda axel/arm och nacke.
Trött som en sömngångare... sover dåligt sen ett tag tillbaka...
pga av min smärtande axel.
Jag kliver upp ändå... för jag tänker att "MÅSTE" ju till jobbet.
Gå ner till köket och sätter mig vid fläkten och tar mitt
morgonbloss.
När jag sitter där och röker, så känns det som om
jag nog inte klara av att åka till jobbet.
Men samtidigt så tänker man att "jag måste".....
Jag satt där och tänkte fram och tillbaka... och
försökte motivera mig själv till att åka till jobbet... fastän jag
inte mådde bra.
Men sen kom jag att tänka på en sak.
Varför ska jag åka till jobbet om jag inte mår bra???
Vem fan är det som tackar mig för det, på jobbet?????
INGEN!!!!!!
Det är ingen som ser hur man kämpar med smärtan och
tröttheten.... och skulle det mot förmodan vara någon
som var så klarsynt, så inte bryr dom sig i det....
huvudsaken att man sitter där vid sitt skrivbord och gör det
man ska göra.
För syns inte sjukdomen utåt, så tror ju många inte på det.....
För är man hemma och är sjuk... så nog finns det ALLTID
några som bryr sig i det. Inte för att dom bryr sig i varför jag
är hemma... utan för ATT jag är hemma.
Dom "sätter på sig" sina läkarrockar och spekulera varför
man är hemma igen.... är man verkligen så dålig så att man
måste vara hemma..... osv.
Hmmm... undra varför dessa människor inte söker sig en
läkartjänst.... nu när det är brist på sånna i våra vårdcentraler????
Dom vet ju allt... om andras sjukdomar... osv.
Så egentligen när jag tänker efter lite... så är det för
dessa människor som man går och kämpar på jobbet.... för att
man inte vill bli "stämplad" av dom... som ju ändå inte
vet ett skit om ens mående.... och som inte ens bryr sig heller... annat
än att ha något att spy galla över.
Knäppt va???
Att man låter andra ha en viss makt över ens mående.
Trackback
