En elektrikers mardröm???........
Fullt i bussen = Inget hinder för vissa.......
Mycket snö.......
Gäller att få med sig så mycket det bara går.......
Släpkärran är överskattad.......enlig dessa.......
På ett eller annat sätt.........
Dessa fordonsägare verkar anse att ALLT går att frakta med en bil......
på ett eller annat sätt......
Kärra/vagn är överskattat.......
Har man bara en traktor eller en mindre lastbil så fixar man hem
HELA skörden på en gång......och det utan att behöva använda eller ha en
kärra/vagn där bakpå.....
Slukande hål.......
Inget hindrar ett träd.......
FÖÖÖÖÖR STORA!!!!..........
Slukande träd........
Hur många får det plats på en moped???........
Fyra.........
Fyra........
Fem.......
Fem........
Sex........
Fem......
Fyra.......
Åtta.........
Fem.......
Fyra.......
Fem.......
Fyra.......
Sex.......
Fem......
Fem.......
Sex.........
Nio.......
Åtta........
Det går lika bra med en moppe........
Hur lyckades dom med det här?.........
Svindlande jobb........
Dessa svindlande jobb skulle jag ALDRIG vilja ha eller ens klara av att göra!!!
Jag är lite höjdrädd.... helst om jag inte står på något stadigt och stort underlag...
och om det inte är någon sorts skydd runt omkring en.
Dom som jobbar på höga höjder måste ha nerver av stål!
Jag är lite höjdrädd.... helst om jag inte står på något stadigt och stort underlag...
och om det inte är någon sorts skydd runt omkring en.
Dom som jobbar på höga höjder måste ha nerver av stål!
Det går lika bra med en cykel.......
Dom här människorna har kommit på att det behövs varken
en bil eller/och släpkärra för att frakta saker och ting.
Det går lika bra med en cykel!
en bil eller/och släpkärra för att frakta saker och ting.
Det går lika bra med en cykel!
Överlastade bilar......
Dom här människorna har bevisat att man inte alls behöver
en släpkärra. Det är bara att packa i och på bilen så mycket det bara går.
Ja, och sen måste man nog har "ett gott öga" för hur man bästa packar... för
att få med så mycket som möjligt.
Eller så duger det rätt bra om man är dum i huvudet!?
en släpkärra. Det är bara att packa i och på bilen så mycket det bara går.
Ja, och sen måste man nog har "ett gott öga" för hur man bästa packar... för
att få med så mycket som möjligt.
Eller så duger det rätt bra om man är dum i huvudet!?
Blixt och dunder.......
Idag på eftermiddagen, på jobbet, var jag med om ett åskoväder
som jag inte kommer glömma i första taget. Fy fabian!!!
Jag var jätterädd!!!
Jag satt och jobbade vid datorn när jag hörde hur det small/mullrade
till rätt så skapligt. Efter ett tag så jag en stor och ljus blixt i ögonvrån.... huvva.
Då stängde jag av datorn och blev lite nervös över vädret.
Stresshormonerna, pulsen och rädslan började skjuta i höjd, i min kropp.
Jag kommer inte rikgit ihåg när allt hände och i vilken följd.
Men jag tror att det blixtrade och kom en rejäl smäll direkt efter varandra, först.
Då förstod vi att blixten slog ner i närheten och strax efter hörde vi sirener.
Då trodde man att nu går nog åskan över. Men nej!
Det dröjde inte längre förrens nästa blixt och dunder-super smäll kom, samtidigt.
Fy faaa-an vad rädd jag blev!!!! Och många andra med.
Det sprakade i olika elskåp inne på jobbet.
Larmet gick och folk började samlas och prata och undra vart blixten
slog ner denna gång?
Enligt många så slog den ner alldeles brevid oss, vid en byggnad
som är mittemot oss....bara över vägen.
Jag och en till stog vid ytterdörren och tittade om det hade "lugnat" ner sig.
Men det hade det inte....för strax kom en smäll och blixt som gjorde
att det kom ett sken/sprutade ut ett sken från en elskåp i närheten av oss.
Fy faaa-an vad rädda vi blev!
Vi gick snabbt därifrån!
Vid det här laget kändes det väldigt olustigt och jobbigt för mig och många
andra som är åskrädda.
För ovädret var vid den tiden som vi skulle sluta att jobba....typiskt!
Så när vi skulle gå till parkeringen, kände jag mig liten på jorden.
Jag brukar aldrig vara ute vid åskväder.....huvva.
Och när vi gick där blixtrade det till så jag blev ännu räddare och gick så
fort jag kunde och orkade, till bilen.
Anette såg att jag var rädd, så hon erbjöd sig att åka med mig hem idag,
som sällskap. Hon är inte rädd för åskan.
Det kändes väldigt skönt att ha någon med sig i bilen....
Dagens åskupplevelse gjorde ju inte min åskrädsla mindre....tvärtom!
Fy faaaa-an vad jag hatar åskan!!!!!!
När jag kom hem var jag fortfarande skärrad och kroppen var
"uppe i varv". Det tog ett bra tag innan jag kände mig
avslappnad....för det började ju mullra här hemma med.
Så ett tag trodde jag att nu kommer ovädret hit och jag får uppleva
samma sak igen. Men så blev det inte...puuuuuhh.....
som jag inte kommer glömma i första taget. Fy fabian!!!
Jag var jätterädd!!!
Jag satt och jobbade vid datorn när jag hörde hur det small/mullrade
till rätt så skapligt. Efter ett tag så jag en stor och ljus blixt i ögonvrån.... huvva.
Då stängde jag av datorn och blev lite nervös över vädret.
Stresshormonerna, pulsen och rädslan började skjuta i höjd, i min kropp.
Jag kommer inte rikgit ihåg när allt hände och i vilken följd.
Men jag tror att det blixtrade och kom en rejäl smäll direkt efter varandra, först.
Då förstod vi att blixten slog ner i närheten och strax efter hörde vi sirener.
Då trodde man att nu går nog åskan över. Men nej!
Det dröjde inte längre förrens nästa blixt och dunder-super smäll kom, samtidigt.
Fy faaa-an vad rädd jag blev!!!! Och många andra med.
Det sprakade i olika elskåp inne på jobbet.
Larmet gick och folk började samlas och prata och undra vart blixten
slog ner denna gång?
Enligt många så slog den ner alldeles brevid oss, vid en byggnad
som är mittemot oss....bara över vägen.
Jag och en till stog vid ytterdörren och tittade om det hade "lugnat" ner sig.
Men det hade det inte....för strax kom en smäll och blixt som gjorde
att det kom ett sken/sprutade ut ett sken från en elskåp i närheten av oss.
Fy faaa-an vad rädda vi blev!
Vi gick snabbt därifrån!
Vid det här laget kändes det väldigt olustigt och jobbigt för mig och många
andra som är åskrädda.
För ovädret var vid den tiden som vi skulle sluta att jobba....typiskt!
Så när vi skulle gå till parkeringen, kände jag mig liten på jorden.
Jag brukar aldrig vara ute vid åskväder.....huvva.
Och när vi gick där blixtrade det till så jag blev ännu räddare och gick så
fort jag kunde och orkade, till bilen.
Anette såg att jag var rädd, så hon erbjöd sig att åka med mig hem idag,
som sällskap. Hon är inte rädd för åskan.
Det kändes väldigt skönt att ha någon med sig i bilen....
Dagens åskupplevelse gjorde ju inte min åskrädsla mindre....tvärtom!
Fy faaaa-an vad jag hatar åskan!!!!!!
När jag kom hem var jag fortfarande skärrad och kroppen var
"uppe i varv". Det tog ett bra tag innan jag kände mig
avslappnad....för det började ju mullra här hemma med.
Så ett tag trodde jag att nu kommer ovädret hit och jag får uppleva
samma sak igen. Men så blev det inte...puuuuuhh.....