Jaanas Gott o Blandat

Idag på eftermiddagen, på jobbet, var jag med om ett åskoväder
som jag inte kommer glömma i första taget. Fy fabian!!!
Jag var jätterädd!!!

Jag satt och jobbade vid datorn när jag hörde hur det small/mullrade
till rätt så skapligt. Efter ett tag så jag en stor och ljus blixt i ögonvrån.... huvva.

Då stängde jag av datorn och blev lite nervös över vädret.
Stresshormonerna, pulsen och rädslan började skjuta i höjd, i min kropp.

Jag kommer inte rikgit ihåg när allt hände och i vilken följd.

Men jag tror att det blixtrade och kom en rejäl smäll direkt efter varandra, först.
Då förstod vi att blixten slog ner i närheten och strax efter hörde vi sirener.
Då trodde man att nu går nog åskan över. Men nej!
Det dröjde inte längre förrens nästa blixt och dunder-super smäll kom, samtidigt.
Fy faaa-an vad rädd jag blev!!!! Och många andra med.
Det sprakade i olika elskåp inne på jobbet.
Larmet gick och folk började samlas och prata och undra vart blixten
slog ner denna gång?
Enligt många så slog den ner alldeles brevid oss, vid en byggnad
som är mittemot oss....bara över vägen.

Jag och en till stog vid ytterdörren och tittade om det hade "lugnat" ner sig.
Men det hade det inte....för strax kom en smäll och blixt som gjorde
att det kom ett sken/sprutade ut ett sken från en elskåp i närheten av oss.
Fy faaa-an vad rädda vi blev!
Vi gick snabbt därifrån!

Vid det här laget kändes det väldigt olustigt och jobbigt för mig och många
andra som är åskrädda.
För ovädret var vid den tiden som vi skulle sluta att jobba....typiskt!

Så när vi skulle gå till parkeringen, kände jag mig liten på jorden.
Jag brukar aldrig vara ute vid åskväder.....huvva.
Och när vi gick där blixtrade det till så jag blev ännu räddare och gick så
fort jag kunde och orkade, till bilen.

Anette såg att jag var rädd, så hon erbjöd sig att åka med mig hem idag,
som sällskap. Hon är inte rädd för åskan.
Det kändes väldigt skönt att ha någon med sig i bilen....

Dagens åskupplevelse gjorde ju inte min åskrädsla mindre....tvärtom!

Fy faaaa-an vad jag hatar åskan!!!!!!

När jag kom hem var jag fortfarande skärrad och kroppen var
"uppe i varv". Det tog ett bra tag innan jag kände mig
avslappnad....för det började ju mullra här hemma med.
Så ett tag trodde jag att nu kommer ovädret hit och jag får uppleva
samma sak igen. Men så blev det inte...puuuuuhh.....