Jaanas Gott o Blandat

Fy faaa-aan vad jobbigt det är när Johanna är ute så här
på en helg + att hon ska sova borta... i Grängesberg!!!!
Jag kan inte slappna av... jag oroar mig, men jag vet inte
riktigt vad det är jag oroar mig för.... jag har svårt för att gå och
lägga mig... jag kommer att sitta här vi datorn tills jag somnar...

Jag har nyss ringt till Johanna och kollat av läget.
Det var "lugnt" och allt var i sin ordning.
Men ändå så kan jag inte slappna av...

Har jag vetat, vad jag vet idag... att när jag själv var i Johannas
ålder och morsan och farsan "skällde" på mig när jag kom hem
mitt i natta.. eller när dom "beklagade" sig över att dom
inte hade kunnat sova för dom var så oroliga över vart jag
var och när jag skulle komma hem.... osv...
så kanske jag har haft mer förståelse för dom... då kanske jag har
talat om lite mer vad jag skulle göra och vart jag skulle
(istället för att säga: - Jag ska ut! )... då kanske jag hade
kunnat slå en pling från någon telefonkiosk och talat om
att "jag lever"....( tack gode gud för mobilen...
så JAG kan ringa Johanna ).

Jaa-a...  jag kanske till och med hade varit "snällare" mot dom...
inte nonchalerat deras oro.... inte tyckt att dom var
tjatiga och jobbiga.... osv.

Men jag måste säga det igen ( jag tror jag har nämt det förut i något
inlägg ).... jag har haft det och har det fortfarande mycket
"lättare" med Johannas tonår, än vad mina stackars
föräldrar hade det med mig..... förlåt mamma o pappa...
Jag är sååååå glad att Johanna inte är lik sin mor som ung.... hahhaaaa.