Jaanas Gott o Blandat

Idag har jag varit hemma från jobbet.
Mina krämpor är värre för tillfället... suck.

Hasse har varit till Björbo nu på f.m.
Han kom nyss hem, men åkte igen.
Han var bara hem och hämtade släpkärran.
Han ska nämligen köpa sig en ny leksak, en Offroad motorcykel!!!
Hmmm.... undra om han har kommit in i någon
ålderskris?.... hahhhahaa.
Nej då, han har pratat och "drömt" om en motorcykel
i flera år.... och idag är det tydligen "Den dagen"
som hans drömmar ska uppfyllas... hahhaaahaa....

På tal om motorcyklar.... jag är ju rädd för att åka
med på en motorcykel... och det tack vare en viss vän.

Någon gång på 80-talet hade jag varit ute på fest med
vänner. Jag sov över hos en vän i Moga.
När jag vaknade... någon gång på dagen... så började
jag att gå hemåt... och på den tiden var mitt  hem i
Västansjö.
När jag var vi "Mogahallen", så dök min vän Jörgen upp
på en cross. Han undrade om jag ville ha skjuts.
Njaaeee.. jag var ju lite osäker på om jag skulle tordas åka
med honom... jag menar... det var ju ändå JÖRGEN.
Men han lovade DYRT och HELIGT att han skulle åka lugnt
och försiktigt.
Och eftersom man var liiiite bakfull och trött, så var jag
mer godtrogen än vad jag annars är.... jag trodde
på min vän, Jörgen. Ja, varför inte????
Jag satt mig där bak med bena rakt ut ( fanns ju ingenstans
att han fötterna på ) ... och tyckte att
åh, vad skönt att slippa gå genom hela byn med
festkläder, rufsigt hår, gammal smink och med en rejäl baksmälla.
Men så här i efterhand har jag hellre gått genom byn.
För jag hann inte mer än sätta mig på crossen, så förbyttes
den "snälla" Jörgen till ett MONSTER!
Allt han lovade var bortglömt.
Han körde denna cross som om den bara gick i fullgas...och ju
mer jag skrek desto fortare gick det.
FY FAAAN vad rädd jag var... jag trodde att det var min sista
stund på jorden.... antingen så kör Jörgen ihjäl oss eller så
ramlar jag av och slår ihäl mig... för det var vingligt att sitta där bak.
Jag lovar att det var full gas från Moga till Västansjö... ja, Jörgen
stannade inte ens vid trafikljusen... som visade rött för oss.
Jag tänkte att bara jag kommer hem levande så ska jag
ALDRIG mer sätta mig på ett tvåhjuligt fordon... som passagerare.
Och det har jag inte gjort!
När vi var framme vid min port.. och det lovar jag, att det var
vi snabbt..även om den där jävla färden över byn kändes lång.
När jag klev av crossen, så darrade hela jag... ja, bena
var som asplöv... och jag trodde inte att jag skulle klara av att
gå upp till min lägenhet.
Jag lyckades väl i mitt skräcktillstånd häva ur mig några
svordomar och förbannelser över Jörgen.
Men han bara skrattade och tyckte att det där var väl inte
så farligt... VA!?!?!?
Gissa om man blev ännu mer förbannad?

Så TACK min vän (?) för att du har bidragit till att jag
är LIVRÄDD för att sätta mig bakom en motorcykel!!!!!

Kommer du ihåg detta, Jörgen????

Ja, jag lär nog ALDRIG glömma den färden.... hahahaaa
( ja, jag kan faktiskt skratta åt det... nu efter 20 år ; )....... ).