Järv........
Järven är vårt mest okända och mest anonyma stora rovdjur.
Den har ett problem med sitt rykte. I folktron sägs den vara en aggressiv lustmördare,
ett omåttligt glupskt djur, som gärna dödar mer än den behöver.
I själva verket är denna “den nordiska fjällvärldens hyena” främst en asätare.
En halvdålig jägare som hos oss i stor utsträckning lever av renar. Samernas renar.
Men nu har några järvkullar också sett dagens ljus också i garanterat renfria marker
längre söderut. Där lever de gott på älgjakt. Människans älgjakt.
Vuxna individer blir 70-90 centimeter långa, de svenska vanligen något mindre.
Därtill kommer en 15-25 centimeter lång svans. Den väger 9-17 kilogram.
Art i familjen Mårddjur. Järven är Skandinaviens största mårddjur.
Järven påminner om en stor, brun, busksvansad grävling, eller en grov, muskulös
och långhårig mård. Pälsen är ljusbrun till svartbrun, med ett ljusare brunt band längs
varje sida och en ljus teckning i ansiktet.
Kroppen är ganska kort och relativt kraftig med tjocka ben.
Huvudet är förhållandevis stort med en kort och trubbig nos.
Ögon och öron är små. Svansen är kort och yvig.
Järven finns runt hela det norra halvklotet, inklusive Alaska och Canada.
Både på tundran och i norra delen av skogsbältet. I Sverige söderut ända till Dalarna.
Tendensen är att den sprider sig sakta, särskilt ner i skogslandet utanför renskötselområdet.
Järvar parar sig från april till augusti med en ökad aktivitet i juni.
Järvar har en fördröjd fosterutveckling varför ungarna inte föds förrän i februari året därpå.
De nyfödda järvarna har i lyan vit päls som efterhand ersätts med brun.
Efter ungefär fyra månader är de lika stor som vuxna djur och de är då svåra att skilja åt.
Könsmogna blir de först efter två år men vanligen sker den första parningen vid tre-fyra års ålder.
Järvar kan bli upp till arton år gamla i fångenskap men i vilt tillstånd sannolikt kortare.
Under sommaren livnär järven sig främst på mindre däggdjur, fåglar samt en del vegetabilier.
Under vinter främst av renar som den själv eller någon annan dödat.
En utpräglad asätare, "Nordens hyena".
Järven är sedan 1969 en fredad art, och får inte jagas, annat än som
skyddsjakt för att minska skador i renskötseln. Sedan fredningen har den svenska järvstammen
sakta återhämtat sig något och uppskattas idag till 85 föryngringar (kullar).
Det motsvarar ca 500 järvar.
I Norge räknar man med att det finns närmare 360 och i Finland uppåt 140 järvar.
Tyngdpunkten för den svenska järvstammen är Jokkmokks fjällvärld, särskilt Sarek.
De största konflikterna mellan järv och människa i Skandinavien finns i de
får- och rentätaste områdena, särskilt i Norge.
Järven har ett välgrundat rykte om sig som inbrottstjuv, något som såväl samer,
indianer, trappers och andra nordliga folk, som förvarar mat i jaktstugor, kåtor
och lägerförråd fått erfara. Till skydd mot just järven utvecklades den samiska
stolpboden med löstagbar stege.
Trots att järven aldrig bevisligen anfallit någon människa är dess mytologiskt hotfulla
styrka en återkommande detalj i historiska beskrivningar av järven.
Järven är kapabel att bära köttstycken, lika tunga som sig själv, mycket långa sträckor.
Järven är både en bra trädklättrare och en god simmare.
Om järven förföljs eller stressas avsöndrar den en skunkliknande stank med hjälp
av en körtel placerad vid analöppningen.
Järven rör sig hoppspringande eller skumpande på ett sätt som direkt skiljer den till
utseendet från till exempel en liten björn.
Trackback
