Vulkaner........
Jag tänkte att jag skulle vara lite "inne"..... med detta inlägg.
Det skrivs ju mycket om vulkanen Ejyafjallajölkull på Island, just nu.
Mycket handlar om askmolnet den spyr ut.
Flyg ställs in här och där..... askan dränker vissa delar av Island....osv.
Så här kommer lite fakta om vulkaner.
Bilderna är från olika vulkaner över hela världen.
En vulkan bildas då het magma (smälta bergarter) tränger upp från jordens inre genom
sprickor i jordskorpan och stelnar till lava då den når ett kallare medium, såsom luft eller vatten.
Innan den når ytan samlas magman i stora magmakammare där den förblir den tills sprickor
och hålrum i berget gör att den kan fortsätta att stiga uppåt.
När magman når markytan eller havsbotten har vi ett vulkanutbrott och magman
övergår till att kallas lava.
Vulkaner kan delas upp i två olika kategorier. De som har explosiva förlopp och de som
bara rinner ut över omgivningen.
Vulkanutbrott är ofta förknippade med att många människor dör. Oftast är det dock inte
själva lavan som dödar, den flyter fram så pass långsamt att man hinner undan,
utan det är det moln av giftigt gas som strömmar nedför vulkanens sida precis före utbrottet.
Lavaflödet skapar i stället en stor materiell förstörelse. Hus, plantage och odlingar brinner upp,
åkrar och skogar täcks av stelnad lava. Vid ett explosivt förlopp kommer lavan ned i form av
vulkaniska bomber. Dessa varierar i storlek från några millimeter till block stora som hus.
Dessa kan komma ner från vulkanens sidor som rena eldstormar uppblandade med sten och aska. Askan är vit som snö men täcker och kväver allt i sin väg.
Många städer har gått förlorade genom historien, till exempel Pompeji i Italien.
Vissa områden på jorden har fler vulkaner än andra. Dessa områden är oftast förknippade med
gränserna för de litosfärsplattorna som jorden består av eller så uppträder de som isolerade
företeelser, så kallade hot spots. Vulkaner kan vara vilande (ingen aktivitet) eller aktiva
(nästan konstanta utbrott och utbrott tidvis).
Hotspots ligger inte vid litosfärsplattornas gränser. I områden där jordskorpan är tunnare
är det lättare för mantelströmmar av magma att tränga igenom. Temperaturen i strömmarna
innebär att skorpan smälter och formar rör, som sedan kan ventilera magma.
Eftersom litosfärsplattorna hela tiden rör på sig, men mantelströmmarna finns kvar på
samma ställe slocknar varje vulkan efter en viss tid, men en ny bildas på ett annat närliggande
ställe, som just då befinner sig ovanför hotspotten.
Hawaii och Kanarieöarna är ögrupper som har bildats på detta sätt.
Vulkaner som inte haft utbrott på 10 000 år klassas som slocknade. En slocknad vulkan kommer
inte få utbrott igen och kallas också inaktiv. Kratern på en slocknad vulkan samlar under åren
på sig en massa vatten och bildar till slut en så kallad kratersjö.
Slocknade vulkaner till havs bildar så småningom små öar som kallas atoller.
De flesta vulkaner finns på havets botten. Ett vulkanutbrott under havet kan sluta
med att lavan stelnar till en ny ö då den svalnat.
Numera bevakas de flesta vulkaner och riskzoner med hjälp av satelliter i rymden.
På så sätt kan man snabbt få reda på om ett utbrott håller på att hända.
Det finns inte mycket att göra för att förhindra utbrottet. På de platser där vulkanutbrott
är vanligast har man sprängt upp kanaler i berggrunden, där lavan från utbrottet ska
rinna ner. Det har visat sig vara tillräckligt effektivt.
Det finns olika sorters vulkaner.
Konvulkan - Under utbrottet kastar vulkanen ut en mängd heta stenar som byggs upp
i en hög kon runt kratern. De flesta konvulkaner får bara ett utbrott, som inte varar särskilt länge.
Konvulkaner blir mellan 30 och 400 meter höga.
Sköldvulkan - Sköldvulkaner bildas av utbrott av löst flytande lava, som breder
ut sig utan att bilda några höga toppar. Sköldvulkanen sprider sig därför över
landskapet. Framför allt Island och Hawaii har många sköldvulkaner.
Stratovulkan - Stratovulkanen byggs upp av trögflytande lava, aska,
lavabomber och stenar. Ofta kommer magman ut via sidokanaler i den växande vulkanen.
Stratovulkanen kastar också ofta ut stora mängder aska, som lägger sig på sluttningarna.
Berömda stratovulkaner är Fuji i Japan och Vesuvius och Stromboli i Italien.
Supervulkan - Så här kallas ofta de vulkaner som är så stora att deras utbrott
kan förändra utseendet på en kontinent eller ändra klimatet. De betraktas därför som
de allra farligaste av vulkaner, men också de mest sällsynta. För att en vulkan ska klassas
som en supervulkan måste den sprida sin lava och aska över ett område på
minst 1 000 km³. Alla supervulkaner som människan stött på är slocknade.
Sprickvulkan - Här bildar inte lavaflödet ett rör utan tränger genom sprickor i jordskorpan.
Resultatet blir inte ett berg utan en sjö av lava.
Undervattensvulkan - De flesta vulkanutbrotten sker under havsytan, men det blir
oftast inte så mycket skada från dem. Lavan som pressas ut stelnar oftast genast
och blir till så kallad ”kuddlava”. Om utbrottet sker långt ner i havet pressas lavan och
gaserna ner av själva trycket från allt vatten ovanför utbrottet. I grunda vatten kastas
gaser och stenar upp över vattenytan och syns som svampmoln av rök som kommer ur vattnet.
Om utbrottet är tillräckligt långt och kraftigt kan lavan bilda höga pelare av sten som
till slut sticker upp ovanför vattenytan. På så sätt bildas nya öar.
Lervulkan - Det finns ingen magma som tränger upp ur marken som lava i lervulkanen.
Istället bildas den av heta gaser, vatten och olika mineraler.
De är därför mycket svalare än vanliga vulkaner. Lervulkaner kan bli upp till 700 m
höga och 10 km i diameter, fast de flesta man känner till idag är mycket mindre.
Lervulkaner har hittats i Ryssland, Iran, Pakistan, Azerbaijan, USA, Venezuela
och Colombia. Många lervulkaner finns i havet.
Subglaciär vulkan - Dessa vulkaner dyker upp under glaciärer och andra tjocka istäcken.
Hettan från lavan smälter isen, vilken i sin tur får lavan att svalna.
Resultatet blir ett berg med konstig platt topp. Sådana berg kan man framför
allt hitta i Antarktis och på Island.
Här kommer några kända utbrott.
Mest berömt av alla vulkanutbrott är nog Vesuvius som förstörde staden Pompeji i Italien
år 79 efter Kristus. Också staden Herculaneum gick under.
Vulkanen Huaynaputina i Peru fick sitt största utbrott i februari 1600.
Heta gaser och askmoln rullade fram 13 kilometer öster och sydost om vulkanen,
och jordskred av lera som var framkallade av utbrottet förstörde flera byar.
De två större städerna Arequipa och Moquegua blev förstörda i våldsamma jordbävningar.
Nedfallet av aska spred sig 250-500 km bort från vulkanen. Det tog över 150 år innan
lantbruken i området hade återhämtat sig och kunde bli självförsörjande igen.
Men Huaynaputina hade också pumpat ut mängder av svavelsyra i atmosfären,
vilket ställde till med en allvarlig klimatförändring i Europa. I Ryssland blev åren 1601-1603
de kallaste på 600 år. Detta ledde till missväxt och en svält som tog livet av minst
2 miljoner människor. Också i Schweiz, Estland och Litauen var vintrarna bittert kalla och
somrarna svalare än de varit i mannaminne.
Skörden av vin i Frankrike och persikor i Kina påverkades också.
Laki, eller Lakagigar, på Island är ett vulkaniskt spricksystem i jordskorpan.
1783 öppnade sprickan upp hela 130 vulkantrattar som alla släppte ut heta giftiga gaser.
Utbrottet var så våldsamt att gaserna och askan spred sig över stora delar av Europa.
120 miljoner ton svavelsyra gick ut i atmosfären och dödade 50% av all boskap och
25% av alla människor på Island. I Storbritannien dog 23 000 människor av förgiftning.
I Nordamerika gjorde askmolnet från utbrottet att klimatet det följande året blev
det kallaste på mycket länge.
Vulkanen Tambora på ön Sumbawa i Indonesien har haft det mest våldsamma
vulkanutbrottet som nedtecknats i historieböckerna. Själva utbrottet började i
ganska liten skala 1812 med rökmoln och skakningar i marken.
I april 1815 kom det stora utbrottet som orsakades av en explosion ungefär fyra gånger
större än det som senare händer på ön Kratatau. Tre pelare av eld och smält sten reste
sig upp ur berget och slog ned på dess sidor. Ett jättelikt askmoln spred sig över flera
av de indonesiska öarna. Alla växter på ön Tambora dog och 10 000 människor miste
livet i det heta gasmolnet. Senare dog 38 000 människor av svält på grannön till Sumbawa,
eftersom askan och gaserna hade förstört allt som fanns att äta.
På en annan ö dog 10 000 av samma anledningar.
Men vulkanen orsakade också förändringar i klimatet för hela västvärlden.
Värst drabbat blev Nordamerika och norra Europa. Mängden svavel som vulkanutbrottet
kastat upp i atmosfären ändrade vädret på ett katastrofalt sätt.
Året efter, 1916, blev känt som ”året utan sommar”. De giftiga gaserna från utbrottet
var så stora och höll sig kvar så länge i atmosfären att det inträffade en så kallad
vulkanisk vinter. Frost hade ihjäl grödorna på våren och i juni drabbades New England i USA
och östra Kanada av snöstormar där flera människor frös ihjäl.
På Irland och i Tyskland slog skördarna fel och den värsta hungersnöden under 1800-talet utbröt.
Den vulkaniska ön Krakatau ligger i havet mellan öarna Sumatra och Java i Indonesien.
Den 20 maj 1883 fick den ett av de mest våldsamma vulkanutbrott som vi känner till.
Utbrottet höll på till slutet av augusti. Den 26-27 augusti startade en serie av explosioner
som slutligen slet sönder två tredjedelar av ön. Kraften vid Krakataus utbrott beräknas ha
varit 13 000 gånger kraftigare än den bomb som förstörde staden Hiroshima under
andra världskriget. Dånet av explosionen hördes 4500 km bort.
Av kraften från den sönderfallande ön skapades flera tsunami-vågor i havet.
På öarna kring Krakatau förstördes 165 byar och städer, och minst 36 417 människor dog.
Det var främst tsunami-vågorna som förstörde och dödade. Sedan 1927 så har nya utbrott
skapat en liten ö där stora Krakatau tidigare låg.
Ön kallas på indonesiska Anak Krakatau (Krakataus barn).
Vulkanen Pelée på ön Martinique i Karibien är ansvarig för det som kallats 1900-talets
värsta vulkankatastrof. I april 1902 visade vulkanen tecken på att vara orolig.
Flera mindre utbrott skickade ut aska och småsten tillsammans med mindre giftiga ångor.
Myndigheterna på ön tyckte inte att man borde vara orolig och därför kom det stora
utbrottet den 8 maj som en fullkomlig överraskning. Ett jättemoln av brännhet gas kom
rusande nerför vulkanens sluttningar och förstörde staden Saint-Pierre.
Molnets kraft var så mäktigt att brinnande människor slungades långt ut till havs.
Staden fortsatte att brinna i flera dagar och till slut hade ett område på 21 km². förstörts.
Då Pelée fick sitt utbrott fanns det 28 000 människor i Saint-Pierre. Av alla dessa överlevde bara två.
Ön Surtsey utanför Islands sydkust började bildas 1963 av ett vulkanutbrott i havet.
De öppningar i jordskorpan som var orsaken till utbrottet är en del av en kedja
undervattenvulkaner som hänger ihop med Västmannaöarna. Dessa är i sin tur en
del av den mittatlantiska ryggen. Den 14 november 1963 siktade fiskebåten
Isleifur II en rökpelare i havet. Då besättningen trodde att det var en annan båt som brann
satte man kurs mot röken. Det visade sig istället vara aska och ånga som kastades
upp ur vattnet. Under den följande veckan hade en stor mängs smält sten kastats upp
och en jättelik pelare bildats från bottnen 130 meter under havsytan. Den nya ön växte rekordartat.
Efter bara några dagar var den 500 m lång och 45 m bred. När utbrotten började avta
i juni 1967 hade vulkanön fått en yta på 2,7 km². Sedan dess har öns yta fallit bort och nu
är den ungefär 1,4 km².
Redan sommaren 1965 upptäcktes det att växter hade slagit rot på ön.
Sedan dess har många havsfåglar blivit bofasta där tillsammans med sniglar,
spindlar, skalbaggar, sälar och säl-jagande späckhuggare.
Surtsey krymper lite varje år och till slut kommer den att försvinna i havet igen.
Men det kommer att ta flera århundraden innan ön är helt borta.
Även i Sverige har vi haft vulkanutbrott, men det var senast för 150 miljoner år sedan.
Då låg Sverige där Kanarieöarna ligger nu, eftersom kontinentalplattorna hela tiden har rört på sig.
Fuji, Japan (slocknad)
Damavand, Iran
Eldfell, Island
Etna, italien
Guallatiri, Chile
Hekla, Island
Helgafell, Island (slocknad)
Kilemajaro, Tanzania (slocknad)
Klutjevskaja Sopka, Ryssland
Krakatau, Indonesien
Mauna Kea, Hawaii, USA (slocknad)
Mauna Loa, Hawaii, USA
Mount St Helens, USA
Nevado del Ruiz, Colombia
Pico de Orizaba, Mexiko (passiv, senaste utbrott 1687)
Pinatubo, Filippinerna
Poás, Costa Rica
Popocatépetl, Mexiko
Santorini, Grekland (slocknad)
Semeru, Java, Indonesien
Stromboli, Italien
Surtsey, Island
Tajamulco, Guatemala
Tambora, Indonesien
Teide, Teneriffa, Spanien
Vesuvius, Italien
Yellowstone, USA
Det skrivs ju mycket om vulkanen Ejyafjallajölkull på Island, just nu.
Mycket handlar om askmolnet den spyr ut.
Flyg ställs in här och där..... askan dränker vissa delar av Island....osv.
Så här kommer lite fakta om vulkaner.
Bilderna är från olika vulkaner över hela världen.
En vulkan bildas då het magma (smälta bergarter) tränger upp från jordens inre genom
sprickor i jordskorpan och stelnar till lava då den når ett kallare medium, såsom luft eller vatten.
Innan den når ytan samlas magman i stora magmakammare där den förblir den tills sprickor
och hålrum i berget gör att den kan fortsätta att stiga uppåt.
När magman når markytan eller havsbotten har vi ett vulkanutbrott och magman
övergår till att kallas lava.
Vulkaner kan delas upp i två olika kategorier. De som har explosiva förlopp och de som
bara rinner ut över omgivningen.
Vulkanutbrott är ofta förknippade med att många människor dör. Oftast är det dock inte
själva lavan som dödar, den flyter fram så pass långsamt att man hinner undan,
utan det är det moln av giftigt gas som strömmar nedför vulkanens sida precis före utbrottet.
Lavaflödet skapar i stället en stor materiell förstörelse. Hus, plantage och odlingar brinner upp,
åkrar och skogar täcks av stelnad lava. Vid ett explosivt förlopp kommer lavan ned i form av
vulkaniska bomber. Dessa varierar i storlek från några millimeter till block stora som hus.
Dessa kan komma ner från vulkanens sidor som rena eldstormar uppblandade med sten och aska. Askan är vit som snö men täcker och kväver allt i sin väg.
Många städer har gått förlorade genom historien, till exempel Pompeji i Italien.
Vissa områden på jorden har fler vulkaner än andra. Dessa områden är oftast förknippade med
gränserna för de litosfärsplattorna som jorden består av eller så uppträder de som isolerade
företeelser, så kallade hot spots. Vulkaner kan vara vilande (ingen aktivitet) eller aktiva
(nästan konstanta utbrott och utbrott tidvis).
Hotspots ligger inte vid litosfärsplattornas gränser. I områden där jordskorpan är tunnare
är det lättare för mantelströmmar av magma att tränga igenom. Temperaturen i strömmarna
innebär att skorpan smälter och formar rör, som sedan kan ventilera magma.
Eftersom litosfärsplattorna hela tiden rör på sig, men mantelströmmarna finns kvar på
samma ställe slocknar varje vulkan efter en viss tid, men en ny bildas på ett annat närliggande
ställe, som just då befinner sig ovanför hotspotten.
Hawaii och Kanarieöarna är ögrupper som har bildats på detta sätt.
Vulkaner som inte haft utbrott på 10 000 år klassas som slocknade. En slocknad vulkan kommer
inte få utbrott igen och kallas också inaktiv. Kratern på en slocknad vulkan samlar under åren
på sig en massa vatten och bildar till slut en så kallad kratersjö.
Slocknade vulkaner till havs bildar så småningom små öar som kallas atoller.
De flesta vulkaner finns på havets botten. Ett vulkanutbrott under havet kan sluta
med att lavan stelnar till en ny ö då den svalnat.
Numera bevakas de flesta vulkaner och riskzoner med hjälp av satelliter i rymden.
På så sätt kan man snabbt få reda på om ett utbrott håller på att hända.
Det finns inte mycket att göra för att förhindra utbrottet. På de platser där vulkanutbrott
är vanligast har man sprängt upp kanaler i berggrunden, där lavan från utbrottet ska
rinna ner. Det har visat sig vara tillräckligt effektivt.
Det finns olika sorters vulkaner.
Konvulkan - Under utbrottet kastar vulkanen ut en mängd heta stenar som byggs upp
i en hög kon runt kratern. De flesta konvulkaner får bara ett utbrott, som inte varar särskilt länge.
Konvulkaner blir mellan 30 och 400 meter höga.
Sköldvulkan - Sköldvulkaner bildas av utbrott av löst flytande lava, som breder
ut sig utan att bilda några höga toppar. Sköldvulkanen sprider sig därför över
landskapet. Framför allt Island och Hawaii har många sköldvulkaner.
Stratovulkan - Stratovulkanen byggs upp av trögflytande lava, aska,
lavabomber och stenar. Ofta kommer magman ut via sidokanaler i den växande vulkanen.
Stratovulkanen kastar också ofta ut stora mängder aska, som lägger sig på sluttningarna.
Berömda stratovulkaner är Fuji i Japan och Vesuvius och Stromboli i Italien.
Supervulkan - Så här kallas ofta de vulkaner som är så stora att deras utbrott
kan förändra utseendet på en kontinent eller ändra klimatet. De betraktas därför som
de allra farligaste av vulkaner, men också de mest sällsynta. För att en vulkan ska klassas
som en supervulkan måste den sprida sin lava och aska över ett område på
minst 1 000 km³. Alla supervulkaner som människan stött på är slocknade.
Sprickvulkan - Här bildar inte lavaflödet ett rör utan tränger genom sprickor i jordskorpan.
Resultatet blir inte ett berg utan en sjö av lava.
Undervattensvulkan - De flesta vulkanutbrotten sker under havsytan, men det blir
oftast inte så mycket skada från dem. Lavan som pressas ut stelnar oftast genast
och blir till så kallad ”kuddlava”. Om utbrottet sker långt ner i havet pressas lavan och
gaserna ner av själva trycket från allt vatten ovanför utbrottet. I grunda vatten kastas
gaser och stenar upp över vattenytan och syns som svampmoln av rök som kommer ur vattnet.
Om utbrottet är tillräckligt långt och kraftigt kan lavan bilda höga pelare av sten som
till slut sticker upp ovanför vattenytan. På så sätt bildas nya öar.
Lervulkan - Det finns ingen magma som tränger upp ur marken som lava i lervulkanen.
Istället bildas den av heta gaser, vatten och olika mineraler.
De är därför mycket svalare än vanliga vulkaner. Lervulkaner kan bli upp till 700 m
höga och 10 km i diameter, fast de flesta man känner till idag är mycket mindre.
Lervulkaner har hittats i Ryssland, Iran, Pakistan, Azerbaijan, USA, Venezuela
och Colombia. Många lervulkaner finns i havet.
Subglaciär vulkan - Dessa vulkaner dyker upp under glaciärer och andra tjocka istäcken.
Hettan från lavan smälter isen, vilken i sin tur får lavan att svalna.
Resultatet blir ett berg med konstig platt topp. Sådana berg kan man framför
allt hitta i Antarktis och på Island.
Här kommer några kända utbrott.
Mest berömt av alla vulkanutbrott är nog Vesuvius som förstörde staden Pompeji i Italien
år 79 efter Kristus. Också staden Herculaneum gick under.
Vulkanen Huaynaputina i Peru fick sitt största utbrott i februari 1600.
Heta gaser och askmoln rullade fram 13 kilometer öster och sydost om vulkanen,
och jordskred av lera som var framkallade av utbrottet förstörde flera byar.
De två större städerna Arequipa och Moquegua blev förstörda i våldsamma jordbävningar.
Nedfallet av aska spred sig 250-500 km bort från vulkanen. Det tog över 150 år innan
lantbruken i området hade återhämtat sig och kunde bli självförsörjande igen.
Men Huaynaputina hade också pumpat ut mängder av svavelsyra i atmosfären,
vilket ställde till med en allvarlig klimatförändring i Europa. I Ryssland blev åren 1601-1603
de kallaste på 600 år. Detta ledde till missväxt och en svält som tog livet av minst
2 miljoner människor. Också i Schweiz, Estland och Litauen var vintrarna bittert kalla och
somrarna svalare än de varit i mannaminne.
Skörden av vin i Frankrike och persikor i Kina påverkades också.
Laki, eller Lakagigar, på Island är ett vulkaniskt spricksystem i jordskorpan.
1783 öppnade sprickan upp hela 130 vulkantrattar som alla släppte ut heta giftiga gaser.
Utbrottet var så våldsamt att gaserna och askan spred sig över stora delar av Europa.
120 miljoner ton svavelsyra gick ut i atmosfären och dödade 50% av all boskap och
25% av alla människor på Island. I Storbritannien dog 23 000 människor av förgiftning.
I Nordamerika gjorde askmolnet från utbrottet att klimatet det följande året blev
det kallaste på mycket länge.
Vulkanen Tambora på ön Sumbawa i Indonesien har haft det mest våldsamma
vulkanutbrottet som nedtecknats i historieböckerna. Själva utbrottet började i
ganska liten skala 1812 med rökmoln och skakningar i marken.
I april 1815 kom det stora utbrottet som orsakades av en explosion ungefär fyra gånger
större än det som senare händer på ön Kratatau. Tre pelare av eld och smält sten reste
sig upp ur berget och slog ned på dess sidor. Ett jättelikt askmoln spred sig över flera
av de indonesiska öarna. Alla växter på ön Tambora dog och 10 000 människor miste
livet i det heta gasmolnet. Senare dog 38 000 människor av svält på grannön till Sumbawa,
eftersom askan och gaserna hade förstört allt som fanns att äta.
På en annan ö dog 10 000 av samma anledningar.
Men vulkanen orsakade också förändringar i klimatet för hela västvärlden.
Värst drabbat blev Nordamerika och norra Europa. Mängden svavel som vulkanutbrottet
kastat upp i atmosfären ändrade vädret på ett katastrofalt sätt.
Året efter, 1916, blev känt som ”året utan sommar”. De giftiga gaserna från utbrottet
var så stora och höll sig kvar så länge i atmosfären att det inträffade en så kallad
vulkanisk vinter. Frost hade ihjäl grödorna på våren och i juni drabbades New England i USA
och östra Kanada av snöstormar där flera människor frös ihjäl.
På Irland och i Tyskland slog skördarna fel och den värsta hungersnöden under 1800-talet utbröt.
Den vulkaniska ön Krakatau ligger i havet mellan öarna Sumatra och Java i Indonesien.
Den 20 maj 1883 fick den ett av de mest våldsamma vulkanutbrott som vi känner till.
Utbrottet höll på till slutet av augusti. Den 26-27 augusti startade en serie av explosioner
som slutligen slet sönder två tredjedelar av ön. Kraften vid Krakataus utbrott beräknas ha
varit 13 000 gånger kraftigare än den bomb som förstörde staden Hiroshima under
andra världskriget. Dånet av explosionen hördes 4500 km bort.
Av kraften från den sönderfallande ön skapades flera tsunami-vågor i havet.
På öarna kring Krakatau förstördes 165 byar och städer, och minst 36 417 människor dog.
Det var främst tsunami-vågorna som förstörde och dödade. Sedan 1927 så har nya utbrott
skapat en liten ö där stora Krakatau tidigare låg.
Ön kallas på indonesiska Anak Krakatau (Krakataus barn).
Vulkanen Pelée på ön Martinique i Karibien är ansvarig för det som kallats 1900-talets
värsta vulkankatastrof. I april 1902 visade vulkanen tecken på att vara orolig.
Flera mindre utbrott skickade ut aska och småsten tillsammans med mindre giftiga ångor.
Myndigheterna på ön tyckte inte att man borde vara orolig och därför kom det stora
utbrottet den 8 maj som en fullkomlig överraskning. Ett jättemoln av brännhet gas kom
rusande nerför vulkanens sluttningar och förstörde staden Saint-Pierre.
Molnets kraft var så mäktigt att brinnande människor slungades långt ut till havs.
Staden fortsatte att brinna i flera dagar och till slut hade ett område på 21 km². förstörts.
Då Pelée fick sitt utbrott fanns det 28 000 människor i Saint-Pierre. Av alla dessa överlevde bara två.
Ön Surtsey utanför Islands sydkust började bildas 1963 av ett vulkanutbrott i havet.
De öppningar i jordskorpan som var orsaken till utbrottet är en del av en kedja
undervattenvulkaner som hänger ihop med Västmannaöarna. Dessa är i sin tur en
del av den mittatlantiska ryggen. Den 14 november 1963 siktade fiskebåten
Isleifur II en rökpelare i havet. Då besättningen trodde att det var en annan båt som brann
satte man kurs mot röken. Det visade sig istället vara aska och ånga som kastades
upp ur vattnet. Under den följande veckan hade en stor mängs smält sten kastats upp
och en jättelik pelare bildats från bottnen 130 meter under havsytan. Den nya ön växte rekordartat.
Efter bara några dagar var den 500 m lång och 45 m bred. När utbrotten började avta
i juni 1967 hade vulkanön fått en yta på 2,7 km². Sedan dess har öns yta fallit bort och nu
är den ungefär 1,4 km².
Redan sommaren 1965 upptäcktes det att växter hade slagit rot på ön.
Sedan dess har många havsfåglar blivit bofasta där tillsammans med sniglar,
spindlar, skalbaggar, sälar och säl-jagande späckhuggare.
Surtsey krymper lite varje år och till slut kommer den att försvinna i havet igen.
Men det kommer att ta flera århundraden innan ön är helt borta.
Även i Sverige har vi haft vulkanutbrott, men det var senast för 150 miljoner år sedan.
Då låg Sverige där Kanarieöarna ligger nu, eftersom kontinentalplattorna hela tiden har rört på sig.
Svenska slocknade vulkaner:
Alnön, Sundsvall
Allarps berg, Skåne
Frualid, Skåne
Lillö, Skåne
Jällabjär, Skåne
Rallate, Skåne
Kända vulkanerna världen runt:
Cotopaxi, EcuadorFuji, Japan (slocknad)
Damavand, Iran
Eldfell, Island
Etna, italien
Guallatiri, Chile
Hekla, Island
Helgafell, Island (slocknad)
Kilemajaro, Tanzania (slocknad)
Klutjevskaja Sopka, Ryssland
Krakatau, Indonesien
Mauna Kea, Hawaii, USA (slocknad)
Mauna Loa, Hawaii, USA
Mount St Helens, USA
Nevado del Ruiz, Colombia
Pico de Orizaba, Mexiko (passiv, senaste utbrott 1687)
Pinatubo, Filippinerna
Poás, Costa Rica
Popocatépetl, Mexiko
Santorini, Grekland (slocknad)
Semeru, Java, Indonesien
Stromboli, Italien
Surtsey, Island
Tajamulco, Guatemala
Tambora, Indonesien
Teide, Teneriffa, Spanien
Vesuvius, Italien
Yellowstone, USA
Trackback
