Jaanas Gott o Blandat

Så ÄNTLIGEN fick jag min premiärtur på skotern idag.
Jag, Hasse och Johanna tog oss en tur.
Mattias var undertiden och bowlade med brorsan, Lina och Nellie.

Hasse hade kälken på sin skoter... där Johanna satt.
Jag körde den andra skotern.




Men när vi kom upp till grusgropen, så fick vi sätta kälken bakpå min skoter istället.
För den skotern som Hasse åkte på, klarade inte av att dra kälken i
lägre hastigheter... då blev motorn för varm.
Men med den stora skotern var det inga problem att dra kälken och åka sakta.




Det var så fint att åka i skogen på skoterleden. Det var så fint med all den vita snön...
som i solljuset riktigt gnistrade.

Hasse åkte före oss och när jag stannade här ( ovan ) för att ta ett kort, så blev han fundersam
och undrade vad som hade hänt..... ja, han skrek genom skogen och funderade.
Så för att inte göra honom nervös hela tiden så valde jag att inte stanna
efter vägen och ta kort... även om jag såg jättefina landskapsvyer.




När jag och Johanna kom fram till denna plats, så stog Hasse där och väntade på oss.
Så då passade jag och Johanna på att ta lite vinterbilder.
Jag tog bilder på denna skylt... och då vips, så kom Hasse fram och ville stå
brevid den och bli fotad. Resultatet ser ni här ovan.... och det blev ju en fin
vinterbild.




Så var pausen slut, så här ska vi åka vidare på skoterleden.
Jag tycker det är jätteroligt att köra skoter, men samtidigt var det liiiite läbbigt... för
det var ju första gången jag körde efter en led.
Det var så guppigt och trångt i mellan åt.
Johanna trivdes bra på kälken.... förutom när det sprutade snö på henne... och det
var när jag gasade på lite.




Nästa och sista pausen blev vid återvändsplanen efter Ålsjövägen.
Då passade jag och Johanna på att ta fram våra kameror och ta bilder på
de snöklädda träden. Sen tog jag min första rökpaus.

Efter pausen åkte vi sen hemåt.
Våran tur tog 2 timmar... fast det kändes som mindre.

När vi kom hem och klev av skotrarna, så kom brorsan med Mattias.
Tjola om tajming!

När vi åkte skoter så kände jag inte att jag frös. Jag hade dubbla byxor, dubbla
tröjor under täckjackan. Det enda jag frös om var ansiktet... för visiret på hjälmen
immande igen när man hade den nere.

Men sen när jag kom in.... då började jag och Johanna att frysa som bara den.
Jösses, vad vi frös.... ändå in i från märgen.... brrrr.
Vi satte oss i soffan med varsit täcke... och frös ändå.
Efter ett tag duschade vi jättevarmt... och då äntligen började det
kännas bättre... även om jag fryser lite grann fortfarande.

Men det är det värt!!!!