Geting......
Här kommer nästa sommarplåga.... getingen.
Och jag tyckte jag hörde någon som sa att i år är det
ett riktigt getingår.... med massor av getingar.
Getingar är en familj i underordningen midjesteklar.
I familjen finns omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting.
Vanlig geting är en gul och svart 11–16 mm (drottning 17–20 mm, drönare 13-17 mm)
lång stekel. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med tysk geting är
den även Centraleuropas vanligaste. Den har en hullingförsedd giftgadd som, till skillnad
mot tambiet, kan användas upprepade gånger.
Boet byggs på våren – försommaren av en drottning i form av sexkantiga celler, där
hon sedan lägger ägg. Boet är uppbyggt av en sorts pappersmassa, som skapats av tuggade
träfibrer och saliv. Vanligen hänger boet i ett innertak på ett hus, inne i ett gryt eller liknande,
från en stjälkliknande struktur. På denna struktur utsöndrar drottningen sedan en kemikalie
som håller myror borta.
Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen.
Fasettögonen är njurformiga.
Getingar har en gadd kopplad till en giftkörtel. Gadden lossnar inte vid stick, som
hos tambin, utan kan användas gång på gång. Det är bara honorna som har gadd,
det är äggledaren som ombildats till gadd.
Getingarnas svartgulrandiga bakkropp är ett exempel på aposematism, varningsfärger
som signalerar att den har försvar mot rovdjur.
De ägg som drottningen lägger blir larver, som efter 10 – 20 dagar bygger en puppa av silkestråd.
Efter ytterligare en vecka utvecklas till arbetare, vanligen 3 000 – 4 000 stycken per bo, men
i extremfall ända upp till 50 000. Dessa hjälper till att bygga på och underhålla boet och skaffa
mat till larver och drottningen. Arbetarna styrs av feromoner från drottningen.
Larverna livnär sig på proteinrik föda, såsom andra insekter. De fullvuxna individerna lever
dock på socker, som till exempel från fallfrukt, trädsav eller honung.
Arbetarna kommer från befruktade ägg, men får för lite näring för att utvecklas till drottningar.
Framåt hösten tillåts dock några ägg bli drottningar, som tillsammans med drönare (hannar)
svärmar och parar sig. Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg och saknar gadd.
Efter svärmningen dör den ursprungliga drottningen. Arbetarna kastar ut kvarvarande larver
och lägger ägg (som är obefruktade) i boet, som i enstaka fall överlever och utvecklas till drönare.
De nya drottningarna letar ofta upp en övervintringsplats och producerar dessutom glykol i
kroppen, som sänker fryspunkten.
I Australien och på Nya Zeeland kan ett samhälle av vanlig geting överleva flera säsonger
, men i vanliga fall är det en ettårscykel, och boet återanvänds inte.
Bivråk är en fiende till den vanliga getingen.
Det finns en mängd olika sätt att minimera risken för incidenter med getingar, har man
dessutom personer i familjen som är känt getingallerigiska eller om man har småbarn
eller husdjur så kan det vara en god idé att försöka genomföra / tänka på de förebyggande
åtgärder som kommer här:
* Ta bort getingbona när de fortfarande är små med enbart en drottning i boet.
Detta är betydligt lättare och mindre kostsamt än att kämpa med att få bort ett större
getingbo längre fram på säsongen.
* Se till att getingarna inte kan bygga bon i huset genom att täta sprickor i fasaden,
sätta nät över ventilationssystem.
* Använd nätdörrar för att förhindra att getingar kommer in i huset.
* Använd insektsnät för de fönster som ofta är öppna.
* Många getingar letar efter socker samt insekter, så undvik att bära blommiga kläder
(för vi vet ju alla var insekterna håller sig).
* Undvik starka parfymer samt starkt doftande hårspray.
* Eftersom doften från kött samt sötsaker attraherar getingar, så ska man alltid vara
försiktig vid matlagning utomhus. Täck alltid över maten tills den skall ätas.
* Drick aldrig ur en öppnad burkläsk eller mörk flaska som har stått ute utan uppsikt.
* Undvik att gå barfota utomhus, speciellt viktigt vid fruktträd och buskar.
* Var extra försiktig vid t.ex stengärden, täta häckar, murar med håligheter, uthus,
ihåliga träd, fågelholkar, björnbär & hallonris, där getingarna har en
förkärlek till att bygga bon.
* Om en geting är intresserad av dig, vifta och slå inte med armarna, då blir den bara
mer intresserad av dig och risken för att bli stucken ökar dramatiskt.
Låt den sätta sig på dig om du klarar av det (den inser snart att du inte var en
blomma och flyger vidare), annars försök att springa därifrån istället.
Reaktionen på stick av geting eller bi är i regel endast lokal och yttrar sig som
brännande smärta, svullnad, rodnad och klåda på stickstället. Svullnad efter stick i
munhåla eller svalg kan dock innebära risk för kvävning.
Vissa personer kan reagera med allmänpåverkan som illamående, matthet,
ansiktssvullnad, klåda, utslag, blodtrycksfall och andningsbesvär. En sådan
allmänpåverkan kan komma snabbt och beror på en allergisk reaktion.
Många stick samtidigt kan ge liknande symtom.
Uppsök sjukhus/läkare:
Vid tecken på allmänpåverkan.
Om du tidigare reagerat med överkänslighet vid geting- eller bistick.
Vid stick i munhåla och svalg.
Vid stick i ögat.
Om småbarn eller äldre får många stick samtidigt.
Huskurer mot getingstick.
Det första man bör göra är att konstatera att det verkligen handlar om en geting man
blivit stucken av. Har man blivit stucken av ett honungsbi så sitter gadden kvar i huden och
fortsätter pumpa in gift i huden (biet själv dör), här gäller det att få bort gadden så fort
som möjligt för att förhindra att mer gift sprutas in. Getingarnas gadd blir sällan kvar i huden
vid stick, detta beror på att de använder sin gadd som ett vapen då de jagar insekter och
behöver kunna använda den om och om igen, detta till skillnad mot bina vars enda
anledning att sticka är för att skydda sig mot glupska däggdjur som är ute efter honung.
Getingen kan alltså sticka upprepade gånger, så det gäller att borsta bort den så fort som
möjligt för att undvika ytterligare stick.Skulle det vara så att man befinner sig i närheten av
getingarnas bo gäller det också att ta sig ifrån området då getingen när den sticker
sänder ut "hjälpsignaler" i form av doftämnen och andra getingar ifrån samma bo
som känner dessa dofter kommer omedelbart till undsättning.
Och jag tyckte jag hörde någon som sa att i år är det
ett riktigt getingår.... med massor av getingar.
Getingar är en familj i underordningen midjesteklar.
I familjen finns omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting.
Vanlig geting är en gul och svart 11–16 mm (drottning 17–20 mm, drönare 13-17 mm)
lång stekel. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med tysk geting är
den även Centraleuropas vanligaste. Den har en hullingförsedd giftgadd som, till skillnad
mot tambiet, kan användas upprepade gånger.
Boet byggs på våren – försommaren av en drottning i form av sexkantiga celler, där
hon sedan lägger ägg. Boet är uppbyggt av en sorts pappersmassa, som skapats av tuggade
träfibrer och saliv. Vanligen hänger boet i ett innertak på ett hus, inne i ett gryt eller liknande,
från en stjälkliknande struktur. På denna struktur utsöndrar drottningen sedan en kemikalie
som håller myror borta.
Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen.
Fasettögonen är njurformiga.
Getingar har en gadd kopplad till en giftkörtel. Gadden lossnar inte vid stick, som
hos tambin, utan kan användas gång på gång. Det är bara honorna som har gadd,
det är äggledaren som ombildats till gadd.
Getingarnas svartgulrandiga bakkropp är ett exempel på aposematism, varningsfärger
som signalerar att den har försvar mot rovdjur.
De ägg som drottningen lägger blir larver, som efter 10 – 20 dagar bygger en puppa av silkestråd.
Efter ytterligare en vecka utvecklas till arbetare, vanligen 3 000 – 4 000 stycken per bo, men
i extremfall ända upp till 50 000. Dessa hjälper till att bygga på och underhålla boet och skaffa
mat till larver och drottningen. Arbetarna styrs av feromoner från drottningen.
Larverna livnär sig på proteinrik föda, såsom andra insekter. De fullvuxna individerna lever
dock på socker, som till exempel från fallfrukt, trädsav eller honung.
Arbetarna kommer från befruktade ägg, men får för lite näring för att utvecklas till drottningar.
Framåt hösten tillåts dock några ägg bli drottningar, som tillsammans med drönare (hannar)
svärmar och parar sig. Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg och saknar gadd.
Efter svärmningen dör den ursprungliga drottningen. Arbetarna kastar ut kvarvarande larver
och lägger ägg (som är obefruktade) i boet, som i enstaka fall överlever och utvecklas till drönare.
De nya drottningarna letar ofta upp en övervintringsplats och producerar dessutom glykol i
kroppen, som sänker fryspunkten.
I Australien och på Nya Zeeland kan ett samhälle av vanlig geting överleva flera säsonger
, men i vanliga fall är det en ettårscykel, och boet återanvänds inte.
Bivråk är en fiende till den vanliga getingen.
Det finns en mängd olika sätt att minimera risken för incidenter med getingar, har man
dessutom personer i familjen som är känt getingallerigiska eller om man har småbarn
eller husdjur så kan det vara en god idé att försöka genomföra / tänka på de förebyggande
åtgärder som kommer här:
* Ta bort getingbona när de fortfarande är små med enbart en drottning i boet.
Detta är betydligt lättare och mindre kostsamt än att kämpa med att få bort ett större
getingbo längre fram på säsongen.
* Se till att getingarna inte kan bygga bon i huset genom att täta sprickor i fasaden,
sätta nät över ventilationssystem.
* Använd nätdörrar för att förhindra att getingar kommer in i huset.
* Använd insektsnät för de fönster som ofta är öppna.
* Många getingar letar efter socker samt insekter, så undvik att bära blommiga kläder
(för vi vet ju alla var insekterna håller sig).
* Undvik starka parfymer samt starkt doftande hårspray.
* Eftersom doften från kött samt sötsaker attraherar getingar, så ska man alltid vara
försiktig vid matlagning utomhus. Täck alltid över maten tills den skall ätas.
* Drick aldrig ur en öppnad burkläsk eller mörk flaska som har stått ute utan uppsikt.
* Undvik att gå barfota utomhus, speciellt viktigt vid fruktträd och buskar.
* Var extra försiktig vid t.ex stengärden, täta häckar, murar med håligheter, uthus,
ihåliga träd, fågelholkar, björnbär & hallonris, där getingarna har en
förkärlek till att bygga bon.
* Om en geting är intresserad av dig, vifta och slå inte med armarna, då blir den bara
mer intresserad av dig och risken för att bli stucken ökar dramatiskt.
Låt den sätta sig på dig om du klarar av det (den inser snart att du inte var en
blomma och flyger vidare), annars försök att springa därifrån istället.
Reaktionen på stick av geting eller bi är i regel endast lokal och yttrar sig som
brännande smärta, svullnad, rodnad och klåda på stickstället. Svullnad efter stick i
munhåla eller svalg kan dock innebära risk för kvävning.
Vissa personer kan reagera med allmänpåverkan som illamående, matthet,
ansiktssvullnad, klåda, utslag, blodtrycksfall och andningsbesvär. En sådan
allmänpåverkan kan komma snabbt och beror på en allergisk reaktion.
Många stick samtidigt kan ge liknande symtom.
Uppsök sjukhus/läkare:
Vid tecken på allmänpåverkan.
Om du tidigare reagerat med överkänslighet vid geting- eller bistick.
Vid stick i munhåla och svalg.
Vid stick i ögat.
Om småbarn eller äldre får många stick samtidigt.
Huskurer mot getingstick.
Det första man bör göra är att konstatera att det verkligen handlar om en geting man
blivit stucken av. Har man blivit stucken av ett honungsbi så sitter gadden kvar i huden och
fortsätter pumpa in gift i huden (biet själv dör), här gäller det att få bort gadden så fort
som möjligt för att förhindra att mer gift sprutas in. Getingarnas gadd blir sällan kvar i huden
vid stick, detta beror på att de använder sin gadd som ett vapen då de jagar insekter och
behöver kunna använda den om och om igen, detta till skillnad mot bina vars enda
anledning att sticka är för att skydda sig mot glupska däggdjur som är ute efter honung.
Getingen kan alltså sticka upprepade gånger, så det gäller att borsta bort den så fort som
möjligt för att undvika ytterligare stick.Skulle det vara så att man befinner sig i närheten av
getingarnas bo gäller det också att ta sig ifrån området då getingen när den sticker
sänder ut "hjälpsignaler" i form av doftämnen och andra getingar ifrån samma bo
som känner dessa dofter kommer omedelbart till undsättning.
För att lindra besvären efter att man blivit stucken kan man fukta huden kring sticket och
sedan ta en sockerbit och trycka mot sticket, varpå en del av giftet tas upp
genom kapilläreffekt utav sockerbit.
För att lindra klådan och svedan som uppstår kan man badda med alsolsprit, stryka på
alsolgel eller använda en särskild insektspenna som stryks mot huden. Man kan även
smörja med kylbalsam eller lokalbedövande salva, Xylocain (Obs, bör ej användas
på barn under 1 1/2 år). En annan vanlig huskur är att ta en magnesyl, fukta lite och
lägga denna på stickstället. Is kan förstås också användas för att lindra svullnaden.
Andra huskurer som ofta omnämns på nätet är:
- Citronsaft (samma verkan som magnesyl, syran tar bort klådan)
- Vinäger (som ovan)
- Mossa som trycks på svullnaden
- Gurka
- Basilika
- Gul Lök
- Blad av ringblomma (särskilt vid bistick)
- Grodblad
Trackback
