Svårt att acceptera......
Idag är jag hemma från jobbet. Kände bara att jag orkar inte
pressa mig hela tiden.... när jag får lite signaler från min
kropp.... att jag håller på att gå över gränsen.
Jag har lite svårt att acceptera att jag inte är lika "stark" och stresstålig
som förut..... hmmm... kanske därför det blev två gånger jag
åkte på utmattningsdepression???
OCH JAG VILL INTE HAMNA DÄR IGEN!!!!!!!!
Men som sagt, jag är dålig på att "lyssna" på min kropps signaler
och jag tycker att jag ska klara av mer än vad jag
tydligen gör.....
Själva jobbet upplever jag inte så stressat eller "besvärligt", men det
är ju hundra andra "problem" som jag har ... och allt detta blir ju till
en stor jävla ond cirkel.... som till slut blir för mycket.
Sen en annan grej som är lite jobbigt, det är alla som
inte kan eller vill förstå en (och det kan ju vara svårt när dom själva
inte upplevt samma sak...) .... dom där blickarna man får av oförstånd....
eller kommentarerna som "idiotförklarar" en.... eller när man
ser på folk att dom tror man överdriver eller ljuger..... osv.
Sen kan det ju vara att jag misstolkar vissa signaler.... men jag
helt säker på att jag uppfattar vissa signaler helt rätt.
Äsch, det är lite svårt att förklara något som man själv inte
kan och vill förstå.... så att säga.
Men den som har hamnat i samma situation som mig, den vet.
Ja, se är det väl lite olika från fall till fall.
Jag vill mer än vad jag mäktar med, just nu.......
pressa mig hela tiden.... när jag får lite signaler från min
kropp.... att jag håller på att gå över gränsen.
Jag har lite svårt att acceptera att jag inte är lika "stark" och stresstålig
som förut..... hmmm... kanske därför det blev två gånger jag
åkte på utmattningsdepression???
OCH JAG VILL INTE HAMNA DÄR IGEN!!!!!!!!
Men som sagt, jag är dålig på att "lyssna" på min kropps signaler
och jag tycker att jag ska klara av mer än vad jag
tydligen gör.....
Själva jobbet upplever jag inte så stressat eller "besvärligt", men det
är ju hundra andra "problem" som jag har ... och allt detta blir ju till
en stor jävla ond cirkel.... som till slut blir för mycket.
Sen en annan grej som är lite jobbigt, det är alla som
inte kan eller vill förstå en (och det kan ju vara svårt när dom själva
inte upplevt samma sak...) .... dom där blickarna man får av oförstånd....
eller kommentarerna som "idiotförklarar" en.... eller när man
ser på folk att dom tror man överdriver eller ljuger..... osv.
Sen kan det ju vara att jag misstolkar vissa signaler.... men jag
helt säker på att jag uppfattar vissa signaler helt rätt.
Äsch, det är lite svårt att förklara något som man själv inte
kan och vill förstå.... så att säga.
Men den som har hamnat i samma situation som mig, den vet.
Ja, se är det väl lite olika från fall till fall.
Jag vill mer än vad jag mäktar med, just nu.......
Kommentarer
Postat av: Karina
Så kallade "osynliga" åkommor, dvs att det inte syns utanpå att man mår skit, det brukar ofta negligeras, tyvärr. Har man mer synliga fel, armen i gips eller något så är det lättare att bli trodd. Tråkigt men så är det.
Hoppas du kan återfå din energi!
Postat av: Jaana
Karina: Så sant så!!!
Kram!
Postat av: Johannaaa
Jodå, jag vet då att det är så, allt för väl.
Postat av: T...
Instämmer med dej vännen..man får ta mycket skit på vägen. Men man ser oxå vilka ens riktiga vänner är !
DU FÅR INTE HAMNA DÄR IGEN! så är det bara !
kram
Postat av: Jaana
T: Du har så rätt så!!!!
Kram!
Trackback