Ingen tackar en.....

Är hemma från jobbet idag.
Jag har problem med att få en ordentlig sömn.... och det pga smärtan.
Smärtan i sin tur tär på en väldigt mycket + sömnbristen.
Domningar i fingrar har jag nästan hela tiden nu... och
det känns obehagligt.
Men man biter ju ihop och kör på ändå, så gott det går.
Men varför egentligen? Det är ju faktiskt INGEN som tackar en för det.
Och om "sjukdomen" inte syns utåt, så är det faktiskt inte så
många som tror eller fattar ens dagliga "kamp".
Nä, så imorse när jag vaknade och kände att natten hade
gett mig för lite sömn, igen, och höger axel/arm värkte mer än vanlig och
var bortdomnad, så tänkte jag att NU måste jag tänka lite
på mig själv istället.... har ingen lust att bli ännu sämre eller
"väcka" fram en till utbrändhet.....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0