Mårdhund..........
Mårdhunden är hunddjuret som ser ut som en korsning mellan tvättbjörn, som tillhör
halvbjörnarna, och grävling, som hör till mårddjuren.
Den rör sig som en grävling i en studsande galopp.
Den hör ursprungligen hemma i Ostasien, men infördes till pälsfarmer i västra Ryssland.
Rymlingar från dessa har sedan spritt sig västerut och torde finnas i fuktiga skogar i hela landet.
Den har funnits i Skånes djurpark sedan 1988. Mycket är okänt om den.
Den introducerades till de europeiska delarna av Sovjetunionen under 1920-50-talen för att öka pälsviltsproduktionen. Mårdhunden är idag fast etablerad i Finland och sprider sig till Sverige.
Mårdhunden har en kroppslängd på 55-80 cm och en hängande svans på 15-26 cm.
Vikten ligger mellan 5 och 10 kg. Pälsen är långhårigt brun med mörka och ljusa färgskiftningar.
Den har brett, ljust huvud med små öron och mörka markeringar runt ögonen (banditmask).
Benen är korta. Livslängden är ungefär 10 år.
Mårdhunden är verksam på natten och lever av smågnagare, insekter och växter.
Om den lever nära vattendrag så äter den också fisk och groddjur.
Mårdhundarna går i vinteride i de nordligare delarna av utbredningsområdet,
men vaknar då och då för att söka föda.
Den blir könsmogen vid 1-2 års ålder. Parningen sker i maj och efter 3 månaders
dräktighet föds 2-10 ungar i ett gryt som honan antingen grävt själv eller som
övergivits av grävling eller räv.
Mårdhunden har vid stressade situationer ett intensivt morrande läte som inte känns
igen från någon av våra inhemska arter.
Mårdhunden är utpräglat nattaktiv och är relativt skygg.
Den trycker i stället för att fly när den störs. Allt detta bidrar till att förekomst av mårdhund
är lätt att missa även om den skulle finnas i ett område.
Mårdhunden föredrar tät vegetation. Den är en mycket duktig simmare och uppehåller
sig därför helst i eller i närheten av våtmarker.
De långsiktiga effekterna av en mårdhundsetablering i Sverige är idag till fullo omöjliga att förutsäga.
I våtmarksområden med höga mårdhundstätheter kan andfågelproduktionen mer
än halveras och sällsynta fågelarter som rördrom, svarttärna, skäggmes och olika kärrhöksarter
påverkas i ännu högre grad då mårdhunden ofta omöjliggör häckning av dessa arter.
Mårdhunden påverkar också allvarligt amfibiefaunan och en etablering i södra Sverige skulle
utgöra ett mycket stort hot mot våra sällsynta groddjurs fortlevnad i landet.
Arter som lövgroda, klockgroda, lökgroda, stinkpadda, grönfläckig padda och större
vattensalamander är redan hotade av andra orsaker och en mårdhundsetablering kan
ytterligare förvärra läget för dessa arter.
En sammanhängande mårdhundspopulation med hög täthet i Sverige skulle förutom effekter
på biologisk mångfald orsaka hot mot folkhälsan och sociala värden.
Mårdhunden är en viktig vektor för spridning av allmänfarliga sjukdomar,
bland annat rabies och rävens dvärgbandmask.
Rävens lilla dvärgbandmask i kombination med höga mårdhundstätheter skulle allvarligt
påverka folkhälsan och tex. omöjliggöra bär- och svamp-plockning då parasitens ägg
via mårdhundens och rävens avföring riskerar smitta människan i infekterade områden.
Dvärgbandmasken är en parasit som kan orsaka allvarliga leverskador hos människan.
Det umgänge som vi har med naturen idag skulle ändras drastiskt.
Mårdhunden är en så kallad fredlös art i Sverige. Detta innebär att den får jagas året om
förutsatt att man har jakträtt på marken där den jagas.
Mårdhunden har en speciell egenskap i att den ofta spelar död när den hamnar i stressande
situationer, som t.ex. att möta en hund.
Mårdhundar nyttjar åtlar i högre utsträckning än rödrävar men verkar besöka åtlarna
senare på natten än rävarna.
Trackback
