Ulvshyttan........
Efter lunchen åkte vi alla till Ulvshyttans behandlingshem
och hälsade på Seppo.
Seppo satt ute på terassen, på sin stuga, och väntade på oss.
Mattias kollar in ån som rinner alldeles bakom stugan.
Och det blev "tusen" frågor om ån....kan man bada i den?....är den djup?....osv.
Mitt emot "Seppos stuga", fanns denna fina och stora hus.
Husen låg lite avsides och på en egen gård. Det var jätte mysigt där.
Så småningom gick vi in i "Seppos stuga", där vi fick en sightseeing.
Just för tillfälle bor han alldeles själv i den. Men det fanns rum för två till.
Seppo var då nöjd med att få bo för sig själv.
När vi fikat lite, så blev det sightseeing runt behandlingshemmets område.
Vi bar bl a in i deras allrum. Ja, rum och rum. Det var flera rum.
Ett kök med ätbart åt dom som var där. Sen en sorts matsal.
Ett stort tv-rum coh sen även ett till rum med bl a data.
Det var mysigt......
Inne i matsalen fanns en stor tavla med text på, som var skrivet i kalligrafi.
Jag tycker det är så fint med den stilen.
Före innan vi gick iväg på sightseeingen, så berättade Seppo att det fanns en
hund där, som brukade springa lös.
Men han intygade även att den hunden var jättesnäll och lydig.
Den brukade bara gå förbi och nosa snabbt på folk.
Så när vi tittat färdig inne i samlingshuset, så fick vi väl se hunden och dess ägare.
Usch, va rädd jag var!
Så jag kollade av läget först innan jag vågade gå ner för trapporna och ut på vägen.
Jag kollade in hur den gjorde när den träffade resten av min familj.
Och mycket riktigt så strök den bara förbi och nosade.
Så då var jag väl tvungen att gå dit jag med...även om det var obehagligt.
Men hunden gick förbi mig och nosade.
Så jag vågade väl, med nöd och näppe, stanna kvar där ute bland de andra.
Men jag hade svårt att slappna av.
Hunden, som var blandras mellan flera olika sorter, hette Nalle och var 7 år.
Efter sightseeingen gick vi ner till Seppo igen och var ute ett tag.
Men det blåste rätt så kallt, så vi gick in efter ett tag.
Där blev det fika igen, kaffe och smörgås.
Ja, för min del blev det bara en kopp kaffe.
Det här är stugan som Seppo bor i.
Det var en mysig stuga och låg fint till, vid vattnet.
Här är vi på väg hem, så kidsen hade "kram-kalas" med pappa sin.
Det var trevligt att träffa Seppo, så vi lovade att komma förbi fler gånger på kaffe.
På hemvägen stannade jag till på ett ställe och tog lite foton.
och hälsade på Seppo.
Seppo satt ute på terassen, på sin stuga, och väntade på oss.
Mattias kollar in ån som rinner alldeles bakom stugan.
Och det blev "tusen" frågor om ån....kan man bada i den?....är den djup?....osv.
Mitt emot "Seppos stuga", fanns denna fina och stora hus.
Husen låg lite avsides och på en egen gård. Det var jätte mysigt där.
Så småningom gick vi in i "Seppos stuga", där vi fick en sightseeing.
Just för tillfälle bor han alldeles själv i den. Men det fanns rum för två till.
Seppo var då nöjd med att få bo för sig själv.
När vi fikat lite, så blev det sightseeing runt behandlingshemmets område.
Vi bar bl a in i deras allrum. Ja, rum och rum. Det var flera rum.
Ett kök med ätbart åt dom som var där. Sen en sorts matsal.
Ett stort tv-rum coh sen även ett till rum med bl a data.
Det var mysigt......
Inne i matsalen fanns en stor tavla med text på, som var skrivet i kalligrafi.
Jag tycker det är så fint med den stilen.
Före innan vi gick iväg på sightseeingen, så berättade Seppo att det fanns en
hund där, som brukade springa lös.
Men han intygade även att den hunden var jättesnäll och lydig.
Den brukade bara gå förbi och nosa snabbt på folk.
Så när vi tittat färdig inne i samlingshuset, så fick vi väl se hunden och dess ägare.
Usch, va rädd jag var!
Så jag kollade av läget först innan jag vågade gå ner för trapporna och ut på vägen.
Jag kollade in hur den gjorde när den träffade resten av min familj.
Och mycket riktigt så strök den bara förbi och nosade.
Så då var jag väl tvungen att gå dit jag med...även om det var obehagligt.
Men hunden gick förbi mig och nosade.
Så jag vågade väl, med nöd och näppe, stanna kvar där ute bland de andra.
Men jag hade svårt att slappna av.
Hunden, som var blandras mellan flera olika sorter, hette Nalle och var 7 år.
Efter sightseeingen gick vi ner till Seppo igen och var ute ett tag.
Men det blåste rätt så kallt, så vi gick in efter ett tag.
Där blev det fika igen, kaffe och smörgås.
Ja, för min del blev det bara en kopp kaffe.
Det här är stugan som Seppo bor i.
Det var en mysig stuga och låg fint till, vid vattnet.
Här är vi på väg hem, så kidsen hade "kram-kalas" med pappa sin.
Det var trevligt att träffa Seppo, så vi lovade att komma förbi fler gånger på kaffe.
På hemvägen stannade jag till på ett ställe och tog lite foton.
Trackback
