"Spooky" rökpaus.....
Ca 01.20, inatt, hämtade jag Johanna från bussen.
Det var sagt att bussen skulle komma till busshållsplatsen vid banken.
När bussen passerade Söderbärke, ringde Johanna på min mobil
och väckte mig (som vi kommit överens om).
Jösses, vad borta i huvudet jag var....när mobilen ringde....
fattade först inte vad det var som hände.
När jag väl svarade i mobilen, så hade jag min "snarkmask"
på mig, så jag måste ha låtit som en berusad "Dark Vader".
När det väl kopplade i hjärnkontoret, vad som var på gång, så var det bara att kliva upp
ur den varma och sköna sängen och klä på sig och sätta sig i en kall bil
och köra mot parkeringen utanför banken.
Medans jag väntade på att bussen skulle komma, så klev jag
ut ur bilen och ställde mig för att röka.
Jösses, vad tyst och öde det var ute.
Inte det minsta tecken på liv....
Så det var lite "spooky" att stå där mitt inatten, alldeles ensam, på den
stooora tomma parkeringen.
Har det kommit någon/något gåendes där, nägonstans, så har
jag nog blivit livrädd.....
Till sist kom bussen i alla fall, och då körde den förbi mig.
Gissa om jag blev snopen!?
Den stannade vid Folkan, istället.
Både jag och Johanna var trötta, så vi gick och la oss på en
gång när vi kom hem...och jag lyckades somna om igen, rätt så snabbt.
Men när väckarklockan ringde imorse, så var jag trött...och så
har jag varit hela dagen.
Det var sagt att bussen skulle komma till busshållsplatsen vid banken.
När bussen passerade Söderbärke, ringde Johanna på min mobil
och väckte mig (som vi kommit överens om).
Jösses, vad borta i huvudet jag var....när mobilen ringde....
fattade först inte vad det var som hände.
När jag väl svarade i mobilen, så hade jag min "snarkmask"
på mig, så jag måste ha låtit som en berusad "Dark Vader".
När det väl kopplade i hjärnkontoret, vad som var på gång, så var det bara att kliva upp
ur den varma och sköna sängen och klä på sig och sätta sig i en kall bil
och köra mot parkeringen utanför banken.
Medans jag väntade på att bussen skulle komma, så klev jag
ut ur bilen och ställde mig för att röka.
Jösses, vad tyst och öde det var ute.
Inte det minsta tecken på liv....
Så det var lite "spooky" att stå där mitt inatten, alldeles ensam, på den
stooora tomma parkeringen.
Har det kommit någon/något gåendes där, nägonstans, så har
jag nog blivit livrädd.....
Till sist kom bussen i alla fall, och då körde den förbi mig.
Gissa om jag blev snopen!?
Den stannade vid Folkan, istället.
Både jag och Johanna var trötta, så vi gick och la oss på en
gång när vi kom hem...och jag lyckades somna om igen, rätt så snabbt.
Men när väckarklockan ringde imorse, så var jag trött...och så
har jag varit hela dagen.
Kommentarer
Trackback