Minnen......
Om man hör ett visst ljud eller en låt, så får man genast
vissa minnen till dom.
Samma sak gäller det med vissa dofter man känner.
Eller vissa speciella platser kan ge en massa olika minnen.
Och samma sak är det med saker och ting, som man ser.
Jag har hittat olika bilder på nätet som ger mig vissa minnen,
när jag tittar på dom.
Exakt sån här möbelgrupp hade vi hemma (hos mina föräldrar) på mitten av 70-talet.
När jag ser dessa, så blir jag att tänka på min barndom i bostadsområdet Västansjö.
Tyvärr finns inte det området kvar längre.
Vi bodde i den enda vita hyreshuset med tegel på, näst längst ner mot fotbollsplanet, brevid "kohagen",
brevid "sandgropen" och framför den stora lekparken.
Jag kan tänka ofta på min barndom i Västansjö.
Och då tänker jag på vilken rolig, glad, lycklig och innehållsrik barndom jag hade där.
Och vad glad jag är att jag växte upp där, med alla de andra barnen.
Vi hade det så roligt där. Vi var alltid ute och lekte och aktiverade oss.
Nu förtiden har föräldrarna problem med att få ut sina ungar.
Men på den tiden hade föräldrarna svårt att få in sina ungar.
Kommer ni ihåg cyklarna med limp-sadeln?
Jag kommer ihåg att jag var sååååå avundsjuk på de grabbar som hade en
cykel med denna limp-sadel.
Jag ville ju också ha en sån! Dom såg så "bekväma" ut, tyckte jag då.
Sen vet jag inte om dom var det, för jag vågade aldrig fråga någon grabb om
jag fick provcykla på dens cykel.
När jag ser bilder på klippdockor, så blir jag alltid att tänka på min vän Marjo.
Hon hade massor av klippdockor. Ja, jag vet då ingen annan som hade så många.
Och då menar jag MÅNGA!
Jag kommer ihåg att såg vi någon klippdocka i någon tidning...ja, i något väntrum...
så rev vi ur den till Marjo.
Vi lekte även med klippdockorna. Och det var roligt.
För många av klippdockorna föreställde ju någon känd person.
Hmmmm... undra om dagens barn skulle leka med klippdockor?????
Undra om Marjo har kvar sin samling av klippdockor????
På tidningen Starlet prenumerade jag i många år.
Det var den bästa tidningen då.
Åh, jag kommer ihåg hur jag längtade tills nästa nummer skulle
komma i brevlådan.
Och när den väl kom, så var jag tvungen att läsa eller titta i den, på en gång.
Så om jag hade tid eller inte.
Den hade ju allt!
Det var serie i den.... insändare...dikter....noveller....artiklar om
någon kändis....tävlingar....ja, allt vad man önskade sig då.
Jag var så rädd om om dom och sparade ALLA.
Så en dag ville en kompis låna dom...och ja, på den vägen är det än.
Jag fick aldrig tillbaka dom :(
Det är så sant som dom säger, att Sverige stog still när Stenmark åkte.
Jag minns när vi i skolan, i Stegelbacken, en vinter samlades i skolbibblan
för att titta på när Stenmark åkte.
Det var alla klasserna som gick i den byggnaden, som trängdes i bibblan
den dagen. Lärarna var i extas. Ja, det var ju dom i första hand som ville se
när Stenmark åkte. Vi elever fick det bara "på köpet".
Ingen elev protesterade mot det, för då slapp vi ju ha lektion.
Ja, sen drogs man ju med i det hela...oavsett om man var slalom fantast eller inte.
Jag kommer ihåg att det var knäpptyst och spänt när Stenmark åkte.
Men när han kom i mål bröt värsta jublet och glädjeyran ut.
Till och med våran stränga lärare var glad och "mjuk" resten av den dagen...hahahaa.
Så tänk vad Stenmark påverkade folket i Sverige, på olika sätt.
vissa minnen till dom.
Samma sak gäller det med vissa dofter man känner.
Eller vissa speciella platser kan ge en massa olika minnen.
Och samma sak är det med saker och ting, som man ser.
Jag har hittat olika bilder på nätet som ger mig vissa minnen,
när jag tittar på dom.
Exakt sån här möbelgrupp hade vi hemma (hos mina föräldrar) på mitten av 70-talet.
När jag ser dessa, så blir jag att tänka på min barndom i bostadsområdet Västansjö.
Tyvärr finns inte det området kvar längre.
Vi bodde i den enda vita hyreshuset med tegel på, näst längst ner mot fotbollsplanet, brevid "kohagen",
brevid "sandgropen" och framför den stora lekparken.
Jag kan tänka ofta på min barndom i Västansjö.
Och då tänker jag på vilken rolig, glad, lycklig och innehållsrik barndom jag hade där.
Och vad glad jag är att jag växte upp där, med alla de andra barnen.
Vi hade det så roligt där. Vi var alltid ute och lekte och aktiverade oss.
Nu förtiden har föräldrarna problem med att få ut sina ungar.
Men på den tiden hade föräldrarna svårt att få in sina ungar.
Kommer ni ihåg cyklarna med limp-sadeln?
Jag kommer ihåg att jag var sååååå avundsjuk på de grabbar som hade en
cykel med denna limp-sadel.
Jag ville ju också ha en sån! Dom såg så "bekväma" ut, tyckte jag då.
Sen vet jag inte om dom var det, för jag vågade aldrig fråga någon grabb om
jag fick provcykla på dens cykel.
När jag ser bilder på klippdockor, så blir jag alltid att tänka på min vän Marjo.
Hon hade massor av klippdockor. Ja, jag vet då ingen annan som hade så många.
Och då menar jag MÅNGA!
Jag kommer ihåg att såg vi någon klippdocka i någon tidning...ja, i något väntrum...
så rev vi ur den till Marjo.
Vi lekte även med klippdockorna. Och det var roligt.
För många av klippdockorna föreställde ju någon känd person.
Hmmmm... undra om dagens barn skulle leka med klippdockor?????
Undra om Marjo har kvar sin samling av klippdockor????
På tidningen Starlet prenumerade jag i många år.
Det var den bästa tidningen då.
Åh, jag kommer ihåg hur jag längtade tills nästa nummer skulle
komma i brevlådan.
Och när den väl kom, så var jag tvungen att läsa eller titta i den, på en gång.
Så om jag hade tid eller inte.
Den hade ju allt!
Det var serie i den.... insändare...dikter....noveller....artiklar om
någon kändis....tävlingar....ja, allt vad man önskade sig då.
Jag var så rädd om om dom och sparade ALLA.
Så en dag ville en kompis låna dom...och ja, på den vägen är det än.
Jag fick aldrig tillbaka dom :(
Det är så sant som dom säger, att Sverige stog still när Stenmark åkte.
Jag minns när vi i skolan, i Stegelbacken, en vinter samlades i skolbibblan
för att titta på när Stenmark åkte.
Det var alla klasserna som gick i den byggnaden, som trängdes i bibblan
den dagen. Lärarna var i extas. Ja, det var ju dom i första hand som ville se
när Stenmark åkte. Vi elever fick det bara "på köpet".
Ingen elev protesterade mot det, för då slapp vi ju ha lektion.
Ja, sen drogs man ju med i det hela...oavsett om man var slalom fantast eller inte.
Jag kommer ihåg att det var knäpptyst och spänt när Stenmark åkte.
Men när han kom i mål bröt värsta jublet och glädjeyran ut.
Till och med våran stränga lärare var glad och "mjuk" resten av den dagen...hahahaa.
Så tänk vad Stenmark påverkade folket i Sverige, på olika sätt.
Trackback
