23 juli...... Jobbig hemresa.....
Imorse vaknade vi tidigt och fixade iordning oss och packade de sista.
Senast kl. 10.00 var vi tvugna att vara ur lägenheten.
Det hann vi med, med god marginal.
Idag regnar det också, och sen blåser det rejält.
Efter att vi checkat ut oss vid receptionen, så åkte vi mot Sassnitz och
till färjahamnen. Även här var vi ute i god tid.
Vi var framme ca 10.30 och färjan skulle gå kl. 12.45.
Eftersom det var sånt busväder ute, så var det bara att sitta i bilen och vänta.
Ingen var sugen på att gå ut.
Först skulle Hasse inte till "spritbutiken" som fanns precis vid färjan och
köpa sig billigt öl. Men efter ett bra tags sittande och säkert efter en hel
del funderande, så bestämde sig Hasse för att trotsa busvädret och gå till butiken.
Mattias följde med honom som sällskap.
När vi kom på båten, så fick vi även denna gång tag på ett bord
med stolar till.... och det brevid bordet som vi satt vid när vi
åkte över till Tyskland. Perfekt läge!
Eftersom vi inte hade hunnit äta någon lunch, så var vi hungriga.
Nästan på en gång köpte vi oss varsin hamburgaretallrik.
Det var den godaste hamburgaren jag någonsin har ätit ute.
Det kändes och smakade som hemgjord.
Tyvärr blev båtfärden inte så rolig.
Det gungade rejält!
Jag och kidsen blev både yra och illamånde.
Så vi var ut på däck flera, flera gånger och hämtade frisk luft, som så många andra.
Men ute på däcket var det ingen vidare....för dels så regnade det och sen
blåste det ju rejält. Ibland kändes det som om man skulle blåsa omkull.
Sen ute på däck, vid borden satt ett helt gäng med karlar och rå söp.
Av språket att döma så var dom antingen från Polen eller Ryssland?
Så det störde friden lite......
Jag satt nästan still på min stol, hela båtresan. Ja, förutom när jag var
på toan eller ut på däck.
Ja, och sen var jag iväg med Johanna och Mattias och spelade på
enarmade banditer. Men det blev ingen lång stund... för det gungade så jävligt.
Man hade till och med svårt att gå rakt.
Så all min koncentration och energi gick åt att inte bli och må så illa att
jag var tvungen att spy. Och det behövde jag inte.... och ingen annan
heller i vårat sällskap.
Gissa om det var skönt och befriande att få gå ner till bildäcket och
få sätta sig i bilen och åka ut ur båten?
Det var det!!! Dels för att den hemska båtfärden var över, och sen för
att vi var på väg hemåt.
Körningen hem gick bra....trots att det regnade nästan hela tiden.
Vi stannade till några gånger efter vägen, för att gå på toa och köpa
något ät- och drickbart....och för att sträcka på oss.
Aftonbladet som jag skulle köpa på en gång, sket sig.
På flera ställen var kvällstidningarna helt slut. Inte förrens halvvägs hem
lyckades jag få tag på en tidning. Men då kunde jag inte läsa den, för då
var det min tur att köra.
Vi var hemma på natten mot söndagen, klockan 02.20.
När Mattias såg vårat hus (han vaknade precis till då) så utbrast han: Åh, min lyckodag!!!
Han gick raka vägen in och slet av sig kläderna och sprang upp
till sitt rum och la sig i sängen.... och han somnade bums!
Vi andra var också trötta och slitna, så det dröjde inte länge förrens vi
också gick och la oss....och somande fort.
Borta bra, men hemma bäst!
Hem ljuva hem!
Senast kl. 10.00 var vi tvugna att vara ur lägenheten.
Det hann vi med, med god marginal.
Idag regnar det också, och sen blåser det rejält.
Efter att vi checkat ut oss vid receptionen, så åkte vi mot Sassnitz och
till färjahamnen. Även här var vi ute i god tid.
Vi var framme ca 10.30 och färjan skulle gå kl. 12.45.
Eftersom det var sånt busväder ute, så var det bara att sitta i bilen och vänta.
Ingen var sugen på att gå ut.
Först skulle Hasse inte till "spritbutiken" som fanns precis vid färjan och
köpa sig billigt öl. Men efter ett bra tags sittande och säkert efter en hel
del funderande, så bestämde sig Hasse för att trotsa busvädret och gå till butiken.
Mattias följde med honom som sällskap.
När vi kom på båten, så fick vi även denna gång tag på ett bord
med stolar till.... och det brevid bordet som vi satt vid när vi
åkte över till Tyskland. Perfekt läge!
Eftersom vi inte hade hunnit äta någon lunch, så var vi hungriga.
Nästan på en gång köpte vi oss varsin hamburgaretallrik.
Det var den godaste hamburgaren jag någonsin har ätit ute.
Det kändes och smakade som hemgjord.
Tyvärr blev båtfärden inte så rolig.
Det gungade rejält!
Jag och kidsen blev både yra och illamånde.
Så vi var ut på däck flera, flera gånger och hämtade frisk luft, som så många andra.
Men ute på däcket var det ingen vidare....för dels så regnade det och sen
blåste det ju rejält. Ibland kändes det som om man skulle blåsa omkull.
Sen ute på däck, vid borden satt ett helt gäng med karlar och rå söp.
Av språket att döma så var dom antingen från Polen eller Ryssland?
Så det störde friden lite......
Jag satt nästan still på min stol, hela båtresan. Ja, förutom när jag var
på toan eller ut på däck.
Ja, och sen var jag iväg med Johanna och Mattias och spelade på
enarmade banditer. Men det blev ingen lång stund... för det gungade så jävligt.
Man hade till och med svårt att gå rakt.
Så all min koncentration och energi gick åt att inte bli och må så illa att
jag var tvungen att spy. Och det behövde jag inte.... och ingen annan
heller i vårat sällskap.
Gissa om det var skönt och befriande att få gå ner till bildäcket och
få sätta sig i bilen och åka ut ur båten?
Det var det!!! Dels för att den hemska båtfärden var över, och sen för
att vi var på väg hemåt.
Körningen hem gick bra....trots att det regnade nästan hela tiden.
Vi stannade till några gånger efter vägen, för att gå på toa och köpa
något ät- och drickbart....och för att sträcka på oss.
Aftonbladet som jag skulle köpa på en gång, sket sig.
På flera ställen var kvällstidningarna helt slut. Inte förrens halvvägs hem
lyckades jag få tag på en tidning. Men då kunde jag inte läsa den, för då
var det min tur att köra.
Vi var hemma på natten mot söndagen, klockan 02.20.
När Mattias såg vårat hus (han vaknade precis till då) så utbrast han: Åh, min lyckodag!!!
Han gick raka vägen in och slet av sig kläderna och sprang upp
till sitt rum och la sig i sängen.... och han somnade bums!
Vi andra var också trötta och slitna, så det dröjde inte länge förrens vi
också gick och la oss....och somande fort.
Borta bra, men hemma bäst!
Hem ljuva hem!
Trackback