Annorlunda premiärtur med båten.......
Pust......stön....flämt.....suck....stön.....flämt.....pust....
flämt......flämt.....suck....pust.....grrrrrr......flämt.....stön....
grrrrrrrrr.......suck.....pust.....pust.......
Det var min beskrivning av dagens väder.
Imorse åkte jag, Katja och Anette cab till jobbet.
Det är Anettes och Henkes bil.
Åh, det var så juvligt skönt och friskt.... och det fläktade rejält.
När jag kom hem berättade Hasse att han hade sjösatt båten idag.
Så mot kvällningen åkte jag, Mattias, Hasse, Anette och Henke på en båttur.
Johanna var inte hemma, så hon kunde ju inte följa med.
Hon har varit iväg hela dagen, och är det fortfarande.
Hon är med och firar hennes kompis Jessis student.
Vi tog oss en tur runt öarna.
Åh, det var så U-N-D-E-R-B-A-R-T svalt på sjön...det fläktade såååå ljuvligt!
Både jag och Anette NJÖT!!! (Eftersom vi båda har lidit och mått dåligt av
den hemska värmen som vi har haft och har).
Efter båtturen åkte vi till bryggan på Ulvön.
Och idag tog jag årets första dopp! Skööööönt!
Okej, det kändes kallt när man skulle i, men det är ju inte så konstigt.
Man har ju levt i en jävla värme, dygnet runt, ett tag nu.
Och kroppen har aldrig kylts ner ordentligt, trots kalla duschar.
Så när en överhettad kropp ska i ca 20 gradigt vatten, så blir det ju
att kännas jättekallt.
Men det var bara tills man doppade sig helt.
Sen kändes vattnet varmt.
Till och med Hasse badade idag och han tyckte det var varmt i vattnet.
Annars är ju han lite av en badkruka.
Den enda som inte badade, var Henke.
När vi hade badat färdig och vi var så där härligt svala av oss, så
dukade vi bordet med lite ätbart.
Anette och Henke bjöd oss på rostbiff, potatissallad, baguette och grönsaker.
Och det smakade GOTT!
Vi hade det trevligt och roligt. Vi njöt av det fina vädret och den svala, fläktande
sjöluften och av lugnet.
Allt var så bra och härligt, tills vi skulle åka hemöver.
Då startade inte båten!!!
Hasse blev stressad, irriterad, uppjagad och otålig över situationen.
Inget ovanligt med andra ord.
Han försökte och försökte starta båten och var vid motorn och grejade.
Men NEJ, båten startade inte!
Mattias blev också lite "nervös" över situationen.
Han var "rädd" för att vi inte skulle ta oss hem.
Tur att en annan höll sig lugn....ja, det fanns väl inget att jaga sig upp över.
Och när Hasses stresshormoner blev mindre, så föreslog jag att
han skulle ta sin mobil och ringa till någon och be om bogser hjälp.
Hasse ringde ett samtal och fick träff på en gång, och vi fick bogser hjälp till hamnen.
Så till våran bogserare och hjälte:
Tack så jättemycket för hjälpen!!!
Det var jättesnällt av dig att ställa upp så där på en gång!
Det gick inte fort vid bogseringen och vi kunde njuta lite mer av den fina
kvällen.... med en fin solnedgång.
Och egentligen var det en "mysig" och annorlunda båttur hem....hahhahaaa.
När vi kom fram till hamnen och bryggan, så var Hasse på bra humör igen
och Mattias var lättad och glad över att vi tog oss hem.
Den här lilla och fräna båten ligger mitt emot våran båt.
Mattias började sukta efter en sån och tyckte att vi kunde köpa en sån till honom.
Ja, ja....drömma kan man ju alltid....
flämt......flämt.....suck....pust.....grrrrrr......flämt.....stön....
grrrrrrrrr.......suck.....pust.....pust.......
Det var min beskrivning av dagens väder.
Imorse åkte jag, Katja och Anette cab till jobbet.
Det är Anettes och Henkes bil.
Åh, det var så juvligt skönt och friskt.... och det fläktade rejält.
När jag kom hem berättade Hasse att han hade sjösatt båten idag.
Så mot kvällningen åkte jag, Mattias, Hasse, Anette och Henke på en båttur.
Johanna var inte hemma, så hon kunde ju inte följa med.
Hon har varit iväg hela dagen, och är det fortfarande.
Hon är med och firar hennes kompis Jessis student.
Vi tog oss en tur runt öarna.
Åh, det var så U-N-D-E-R-B-A-R-T svalt på sjön...det fläktade såååå ljuvligt!
Både jag och Anette NJÖT!!! (Eftersom vi båda har lidit och mått dåligt av
den hemska värmen som vi har haft och har).
Efter båtturen åkte vi till bryggan på Ulvön.
Och idag tog jag årets första dopp! Skööööönt!
Okej, det kändes kallt när man skulle i, men det är ju inte så konstigt.
Man har ju levt i en jävla värme, dygnet runt, ett tag nu.
Och kroppen har aldrig kylts ner ordentligt, trots kalla duschar.
Så när en överhettad kropp ska i ca 20 gradigt vatten, så blir det ju
att kännas jättekallt.
Men det var bara tills man doppade sig helt.
Sen kändes vattnet varmt.
Till och med Hasse badade idag och han tyckte det var varmt i vattnet.
Annars är ju han lite av en badkruka.
Den enda som inte badade, var Henke.
När vi hade badat färdig och vi var så där härligt svala av oss, så
dukade vi bordet med lite ätbart.
Anette och Henke bjöd oss på rostbiff, potatissallad, baguette och grönsaker.
Och det smakade GOTT!
Vi hade det trevligt och roligt. Vi njöt av det fina vädret och den svala, fläktande
sjöluften och av lugnet.
Allt var så bra och härligt, tills vi skulle åka hemöver.
Då startade inte båten!!!
Hasse blev stressad, irriterad, uppjagad och otålig över situationen.
Inget ovanligt med andra ord.
Han försökte och försökte starta båten och var vid motorn och grejade.
Men NEJ, båten startade inte!
Mattias blev också lite "nervös" över situationen.
Han var "rädd" för att vi inte skulle ta oss hem.
Tur att en annan höll sig lugn....ja, det fanns väl inget att jaga sig upp över.
Och när Hasses stresshormoner blev mindre, så föreslog jag att
han skulle ta sin mobil och ringa till någon och be om bogser hjälp.
Hasse ringde ett samtal och fick träff på en gång, och vi fick bogser hjälp till hamnen.
Så till våran bogserare och hjälte:
Tack så jättemycket för hjälpen!!!
Det var jättesnällt av dig att ställa upp så där på en gång!
Det gick inte fort vid bogseringen och vi kunde njuta lite mer av den fina
kvällen.... med en fin solnedgång.
Och egentligen var det en "mysig" och annorlunda båttur hem....hahhahaaa.
När vi kom fram till hamnen och bryggan, så var Hasse på bra humör igen
och Mattias var lättad och glad över att vi tog oss hem.
Den här lilla och fräna båten ligger mitt emot våran båt.
Mattias började sukta efter en sån och tyckte att vi kunde köpa en sån till honom.
Ja, ja....drömma kan man ju alltid....
Trackback
