Det finns en "gräns".......

Idag har det varit en jobbig dag.
Trots att jag inte kände mig kry, så åkte jag till jobbet.
Ja, det är ju inget ovanligt....man åker ju och jobbar
så länge det går och så länge man orkar....även fast man egentligen
vet om att man borde nog vara  hemma och kurera sig.....

Väl på jobbet så blev jag bara sämre och sämre.
Mer ont i halsen, febrig, kulen, ont i huvudet, täppt i näsan...osv.

Och sen får vi inte glömma humöret.
Den har inte varit den bästa idag
.
Men så är det väl, när man ska försöka jobba och vara skärpt...
och man har huuuur mycket jobb som helst, som väntar på att bli gjort.....
och samtidigt ska man orka höra och "tåla" alla ljud (när huvudet dunkar av värk)...
man måste försöka vara pigg, trevlig och hjälpsam (fast man helst av allt
vill bli lämnad ifred)..... osv...osv.

Ja, jag vet! Jag får skylla mig själv som inte är hemma.

Men jag åkte faktiskt hem vid 15-tiden....för då orkade jag inte mer.
Mådde ingen bra alls.....orken och koncentrationen var slut....
hela ansiktet hettade av feber....huvudet dunkade....
skuldkänslorna för mitt dåliga humör bara växte.... ja, allt
var och blev helt enkelt för mycket!

Insåg väl att det faktiskt finns en "gräns" för hur mycket jag
och mina arbetskamrater ska behöva tåla....bara för att
jag "måste" jobba, istället för att hålla mig hemma någon dag...
tills det värsta har lagt sig....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0