Kyrkogården........
När jag kom hem från jobbet, sken solen så starkt och klart.
Jag blev sugen på en "fotosafari" och frågade Johanna om hon ville
följa med mig, och det ville hon.
Problemet var bara vart någonstans vi skulle gå och fotografera.
Vi har ju varit lite överallt och jag var inte sugen på att sitta och åka
iväg på en längre tur.
Sen var frågan om vi skulle fotografera naturen, människor, stadsvyer eller detaljer.
Till sist kom vi fram till detaljer, och då var det genast lite enklare
att komma på några "fotograferings ställen" som vi inte har varit på.
Idag valde vi kyrkogården.
Det kändes faktiskt lite konstigt, att gå runt där och försöka hitta detaljer
att fotografera. Dels för att man vill ju inte fotografera gravstenar där man ser
namnen tydligt (inte jag i alla fall) och sen känner man en sorts respekt när man
är på en kyrkogården. Ja, det gör i alla fall jag.
Men ack så skönt och fridfullt det är att strosa på en kyrkogård.
Och ännu mer fridfullare har det kunnat vara om vi inte hade verket så nära, som
bullrar och låter hela tiden i bakgrunden.... och ibland alldeles för högt.
Men det är bara att försöka koppla bort det oljudet och försöka hitta den
behagliga "tystnaden" som finns på en kyrkogård.
Det var så härligt att gå där i solskenet och det var lagomt friskt ute.... så där
att det nöp lite i kinderna.
Jag blev sugen på en "fotosafari" och frågade Johanna om hon ville
följa med mig, och det ville hon.
Problemet var bara vart någonstans vi skulle gå och fotografera.
Vi har ju varit lite överallt och jag var inte sugen på att sitta och åka
iväg på en längre tur.
Sen var frågan om vi skulle fotografera naturen, människor, stadsvyer eller detaljer.
Till sist kom vi fram till detaljer, och då var det genast lite enklare
att komma på några "fotograferings ställen" som vi inte har varit på.
Idag valde vi kyrkogården.
Det kändes faktiskt lite konstigt, att gå runt där och försöka hitta detaljer
att fotografera. Dels för att man vill ju inte fotografera gravstenar där man ser
namnen tydligt (inte jag i alla fall) och sen känner man en sorts respekt när man
är på en kyrkogården. Ja, det gör i alla fall jag.
Men ack så skönt och fridfullt det är att strosa på en kyrkogård.
Och ännu mer fridfullare har det kunnat vara om vi inte hade verket så nära, som
bullrar och låter hela tiden i bakgrunden.... och ibland alldeles för högt.
Men det är bara att försöka koppla bort det oljudet och försöka hitta den
behagliga "tystnaden" som finns på en kyrkogård.
Det var så härligt att gå där i solskenet och det var lagomt friskt ute.... så där
att det nöp lite i kinderna.
Trackback