Förbannad på mig själv........
Jaa-a....har väl inte så mycket att skriva om..... inget speciellt har hänt.
Jag är TRÖTT och orkeslös....och lite låg.
Jag kände idag att jag har pressat mig själv alldeles för mycket.
Fick panikattacker idag.....inte roligt.
Det var länge sen som jag hade någon sist.....
Ja, jag får ju skylla mig själv när jag inte lyssnar på min kropp i tid.
Eller det har jag ju egentligen, men kört på ändå.....pga av ansvars- och pliktkänsla.
Har ju skrivit tidigare att två av mina kollegor har varit borta (den ena av dom
kom tillbaka i onsdags) och att det har varit alldeles för mycket åt mig på jobbet.
Det blir gärna att man känner sig pressad att vara på jobbet då....oavsett vad.
Samtidigt blir jag så jävla förbannad på mig själv när jag är på detta viset.
För i längden så straffar det ju bara mig själv....och ingen på jobbet
tackar en för att man har utsatt sin egen hälsa.
Jag känner även att ingen på jobbet förstår hur det är att vara stresskänslig
och ha två utbrändheter bakom sig.
Det känns som om alla tror och tycker att man ska fixa och orka med
en viss mängd av arbetsbörda..... för jag tror dom jämnför med sig själva, vad
dom skulle ha orkat med.....men då glömmer dom ju att dom inte har
fått sin stressnivå ändrar pga av depressioner.
För den blir förändrad för alltid......till det sämre.....
Äsch, nog om det där!
Man får aldrig riktig förståelse av dom som aldrig själva har varit i samma situation.
Så är det bara!
Jag är TRÖTT och orkeslös....och lite låg.
Jag kände idag att jag har pressat mig själv alldeles för mycket.
Fick panikattacker idag.....inte roligt.
Det var länge sen som jag hade någon sist.....
Ja, jag får ju skylla mig själv när jag inte lyssnar på min kropp i tid.
Eller det har jag ju egentligen, men kört på ändå.....pga av ansvars- och pliktkänsla.
Har ju skrivit tidigare att två av mina kollegor har varit borta (den ena av dom
kom tillbaka i onsdags) och att det har varit alldeles för mycket åt mig på jobbet.
Det blir gärna att man känner sig pressad att vara på jobbet då....oavsett vad.
Samtidigt blir jag så jävla förbannad på mig själv när jag är på detta viset.
För i längden så straffar det ju bara mig själv....och ingen på jobbet
tackar en för att man har utsatt sin egen hälsa.
Jag känner även att ingen på jobbet förstår hur det är att vara stresskänslig
och ha två utbrändheter bakom sig.
Det känns som om alla tror och tycker att man ska fixa och orka med
en viss mängd av arbetsbörda..... för jag tror dom jämnför med sig själva, vad
dom skulle ha orkat med.....men då glömmer dom ju att dom inte har
fått sin stressnivå ändrar pga av depressioner.
För den blir förändrad för alltid......till det sämre.....
Äsch, nog om det där!
Man får aldrig riktig förståelse av dom som aldrig själva har varit i samma situation.
Så är det bara!
Kommentarer
Postat av: Anki
Jag håller med dig.
Det är stor brist på förståelse för såna saker. Stresströskeln som blivit lägre och lägre för var gång man har blivit utbränd. Orkeslösheten, tröttheten som också lättare infinner sig för var gång. Sen att vara deprimerad, djupt deprimerad är något som dom som aldrig varit med om det inte kan förstå.
Kurs och/eller upplysning om psykisk ohälsa och hur det är att leva med det borde vara något som iallafall dom i "vårt företag" skulle ha både förståelse och insikt i.
Hoppas att du mår bättre imorgon.
Hoppas också att det här snöblandade regnet också har slutat så man kan gå ut.
Kramiz
Postat av: Jaana
Anki: Tack! :)
Nu är det jag som håller med dig :)
Kram!
Trackback
