Annorlunda på min tid.......
Är hemma från jobbet idag.
Jag är fortfarande sjuk. Men hittills idag har jag inte känt av någon
huvudvärk (bara lite) eller feber....."peppar, peppar..."
Idag har Mattias friluftsdag. Han skulle åka längdskidor.
Idag får ju barnen låna pjäxor och skidor från skolan.
Men så var det inte när jag gick i skolan.
Då var man tvungen att ha med sig sina egna skidor och pjäxor.
Och visserligen hade väl var och varannan unge på den tiden längdskidor,
så även jag.
Men så är det inte nu.....man åker inte längre längdskidor för skojs skull....
så som man gjorde när jag var barn.
När jag var barn och bodde i Västansjö, så kunde vi vara en massa
ungar som åkte längdskidor ner för backarna på sandgropen.....vi tävlade om
vem som kunde komma längst.....eller vid dom brantare backarna tävlade vi
om vem som kunde stå upp på skidorna längst (utan att ramla).
Vi gjorde egna skidspår lite här och där i Västansjö.....på gräsmattorna...
bland husen.... och i kohagen.
När vi sen flyttade från Västansjö till villan, så brukade jag och mina
kompisar ibland sätta på oss skidorna och åka efter eljusspåret eller
så gjorde vi avstickare upp i skogen.
Nu ser man aldrig barn som åker längdskidor på det viset som vi gjorde som barn.
Ser man någon på längdskidor, så är det oftast någon som tränar
i längdskidåkning......ja, i någon klubb.
Samma är det ju med skridskoåkning.
När jag var barn spolade kommunen upp en massa isplaner i olika
bostadsområden. Det fanns hur många som helst....överallt!
Och alltid var det någon som åkte på isen.
Själv har jag åkt mycket skridskor som barn.
I Västansjö spolade dom fotbollsplanen till is på vintrarna.
Vi bodde alldeles nära den och där åkte man i många timmar....ja, så länge
att tårna blev alldeles stelfrusna, men man ville ändå inte gå hem....för
det var så roligt.
Det var barn i olika åldrar och ibland lekte vi alla tillsammans,
"Under hökens vingar".....eller bara ren jagningslek.
Många gånger lekte jag och mina kompisar konståkning.
Vi låtsades tävla i konståkning och försökte göra olika konster.
Den som vann fick en torr bukett med vissna hundkex blommor....eller
vad dom heter?
I det villaområdet vi flyttade till, där fanns det också många olika isplaner.
Och dom användes också flitigt.
Men nu finns det inga isplan bland hyreshusen eller i villaområderna.
Det försvann för länge sen.
Ska man åka skridskor nu får man antingen åka ute på sjön eller
på bandyplan (när det är ledigt där) eller på vissa utsatta tider i ishallen.
Tänk hur det har blivit!?
Jag är fortfarande sjuk. Men hittills idag har jag inte känt av någon
huvudvärk (bara lite) eller feber....."peppar, peppar..."
Idag har Mattias friluftsdag. Han skulle åka längdskidor.
Idag får ju barnen låna pjäxor och skidor från skolan.
Men så var det inte när jag gick i skolan.
Då var man tvungen att ha med sig sina egna skidor och pjäxor.
Och visserligen hade väl var och varannan unge på den tiden längdskidor,
så även jag.
Men så är det inte nu.....man åker inte längre längdskidor för skojs skull....
så som man gjorde när jag var barn.
När jag var barn och bodde i Västansjö, så kunde vi vara en massa
ungar som åkte längdskidor ner för backarna på sandgropen.....vi tävlade om
vem som kunde komma längst.....eller vid dom brantare backarna tävlade vi
om vem som kunde stå upp på skidorna längst (utan att ramla).
Vi gjorde egna skidspår lite här och där i Västansjö.....på gräsmattorna...
bland husen.... och i kohagen.
När vi sen flyttade från Västansjö till villan, så brukade jag och mina
kompisar ibland sätta på oss skidorna och åka efter eljusspåret eller
så gjorde vi avstickare upp i skogen.
Nu ser man aldrig barn som åker längdskidor på det viset som vi gjorde som barn.
Ser man någon på längdskidor, så är det oftast någon som tränar
i längdskidåkning......ja, i någon klubb.
Samma är det ju med skridskoåkning.
När jag var barn spolade kommunen upp en massa isplaner i olika
bostadsområden. Det fanns hur många som helst....överallt!
Och alltid var det någon som åkte på isen.
Själv har jag åkt mycket skridskor som barn.
I Västansjö spolade dom fotbollsplanen till is på vintrarna.
Vi bodde alldeles nära den och där åkte man i många timmar....ja, så länge
att tårna blev alldeles stelfrusna, men man ville ändå inte gå hem....för
det var så roligt.
Det var barn i olika åldrar och ibland lekte vi alla tillsammans,
"Under hökens vingar".....eller bara ren jagningslek.
Många gånger lekte jag och mina kompisar konståkning.
Vi låtsades tävla i konståkning och försökte göra olika konster.
Den som vann fick en torr bukett med vissna hundkex blommor....eller
vad dom heter?
I det villaområdet vi flyttade till, där fanns det också många olika isplaner.
Och dom användes också flitigt.
Men nu finns det inga isplan bland hyreshusen eller i villaområderna.
Det försvann för länge sen.
Ska man åka skridskor nu får man antingen åka ute på sjön eller
på bandyplan (när det är ledigt där) eller på vissa utsatta tider i ishallen.
Tänk hur det har blivit!?
Trackback