Jaanas Gott o Blandat

Natten till lördagen den 26 april 1986 klockan 01.23.45 (lokal tid) skedde en allvarlig
reaktorolycka i kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina.
Reaktor fyra, i utkanten av staden Pripjat, förstördes genom en explosion och ett moln med
radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.











Till att börja med gavs ingen information om att en allvarlig olycka skett.
Anställda vid Forsmark, 110 mil från Tjernobyl, upptäckte förhöjd radioaktivitet
måndag morgon den 28 april. Ytterligare mätningar gjordes och det kunde konstateras att
radioaktiviteten inte kom från det svenska kärnkraftverket.
Detta gav en första indikation om att något hade hänt i Ukraina.
Även satellitbilder visade vad som hade hänt.
Motsvarande upptäckt i Finland, känslig utrustning visade radioaktivt utslag på en person som
kom in till sin arbetsplats, hade inte ännu getts ut, då man bedömde att det var frågan
om ett mätarfel.
Enligt Russia Today försökte Sovjetunionen först hemlighålla för
omvärlden att olyckan hade inträffat.











Det tog lång tid innan man ens på plats insåg hur allvarlig situationen var.
Man antog att själva reaktorn var hel. Skalan på mätarna som fanns tillgängliga räckte inte
för att visa nivån på strålningen, varför den missbedömdes.








I november 1986 göts hela reaktor 4 in med 250 000 ton betong i ett slags sarkofag
för att hindra ytterligare spridning av radioaktivitet.
Det har senare framkommit uppgifter att betongen håller på att spricka.
En ny sarkofag skall byggas, bland annat med hjälp av pengar från EU.








Tillträde är förbjudet för allmänheten till ett område kring reaktorn med en radie på 30 km.
Forskare med särskilda tillstånd tillåts vistas i området, men det görs även turistutflykter.











Stora områden omkring kraftverket har evakuerats på befolkning, och området närmast
nollpunkten (där olyckan skedde) kommer att vara farligt att vistas i under hundratals år.
70% av nedfallet beräknas ha landat i Vitryssland.








Sverige blev påverkat då regnmoln band radioaktiva partiklar som drev med vinden och
orsakade radioaktivt nedfall över vida områden. På ett par dagar hade nedfallsområdet spritt sig
ända till Sverige, varvid Gävletrakten drabbades hårdast.











Pripjat byggdes i samband med kärnkraftverket, och var före olyckan en öppen stad,
och närheten till kärnkraftverket sågs inte som något problem, då kärnkraftverk av
sovjeterna sågs som säkrare än andra typer av kraftverk.











Fram till nyligen var staden praktiskt sett ett museum som dokumenterade sovjeternas slut.
Bostäder, badplatser, sjukhus och alla andra byggnader övergavs, tillsammans med allt som
fanns inuti, inklusive leksaker, kläder, skivor och fotografier med mera.
De boende fick bara ta med sig dokument, böcker och kläder som inte förorenats.











Dock plundrades husen totalt i början av 2000-talet, inget av värde lämnades kvar,
även saker som toalettstolar stals.
Eftersom husen inte underhålls läcker taken och på våren är rummen vattendränkta.
Det är inte ovanligt att hitta träd som växer på taken och även inuti husen.
Detta gör att hela staden förmodligen kommer att ligga i ruiner inom ett par decennier.











Staden och området däromkring kommer inte att vara beboeligt på flera århundraden.
Det kommer att ta 300 år innan den farligaste radioaktiva isotopen halverats så mycket
att den inte längre anses påverka människan.
Även om det inte bor människor i området har djur börjat röra sig där och trivs tack vare
att där inte finns några människor.