Kortisonspruta..........
Av någon konstig anledning har jag haft en ren skräck för kortisonsprutor.
Jag har blivit erbjuden av sjukvården, flera gånger i flera års tid, att ta
en kortisonspruta för mina onda axlar.
Men jag har total vägrat!
Varför jag har haft en sån skräck för kortisonsprutor, vet jag inte riktigt?
Kan vara att jag har hört någon "skräck historia" om just kortisonsprutor eller
någon som har berättat om sin hemska upplevelse med att få en spruta?
Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg.
Sist jag var till sjukvården så blev jag ännu en gång erbjuden att
ta en kortisonspruta i min vänstra axel.
Och ännu en gång vägrade jag och frågade om jag inte kunde få medicin istället.
Och det fick jag.....några antiinflammatoriska tabletter.
Egentligen gillar jag inte att läsa mediciners bipackssedlar....för dom
"skrämmer upp en".....med alla dessa varningar och biverkningar.
Men jag läser dom ändå.
Läste även bipackssedeln för de antiinflammatoriska medicinerna jag fick mot axeln.
Det var så många "varningar" och biverkningar som "passade in på mig", så
jag kände att jag ville inte börja äta dom.....så att det skulle bli något "skit" av det med.
Pratade med läkaren om detta i två olika omgångar, men nej.... det tog emot
att börja äta medicinen ändå.
Så till slut var det bara att "ta tjuren vid hornen" och bestämma sig för en
kortisonspruta.....skräck eller inte.
Jag har varit nervös och haft "ångest" över sprutan, som jag var iväg och fick idag.
När jag skulle till vårdcentralen var jag rejält nervös.
I den proppfulla väntrummet trodde jag att jag skulle "svimma".....eftersom jag
fick vänta så länge innan jag blev inkallad.
Jag hann tänka på den där kortisonsprutan etthundratrettiotolv gånger.
När det sen var väl dags för att få sprutan var jag NERVÖS!!!
Min läkare klämde och tryckte på min ömma axel för att hitta leden som sitter
mellan axeln och nyckelbenet.....och det gjorde skitont!
Eftersom den där leden är lite svår att hitta och komma åt, så tog min läkare
det säkra före det osäkra (för min skull) och hämtade en annan läkare som är
utbildad till reumatolog och kan det där med leder som "handen i handsken".
Denna läkare skulle ju också självklart trycka och känna efter leden.
Det gjorde så jävla ont att jag blev helt svettig av smärtan.
Men till slut hittade han leden och sen var det dags för den hemska sprutan.
DÅ trodde jag verkligen att jag skulle svimma!
Men jag svimmade inte!
Och i jämförelse med allt tryckande på min onda axel, så var själva sprutan
ingenting......alltså det kändes knappt....bara lite.
Kanske för att jag redan var så jävla mörbultad vid axeln så att den smärtan tog överhand
eller så känns inte den där kortisonsprutan så hemskt????
Skit samma vilket!
Men så här i efterhand fanns det inget att vara nervös eller ha "ångest" över....egentligen.
Så idag har jag övervunnit en av mina rädslor och det är jag glad för!
Hej Jaana,
grattis!
Jag är glad att du var so modig och hoppas att spruta ska hjälpa dig.
Kortison är en god medicin men man ska ta den inte langfristig. Jag tar den for min neurodermitis som plagar mig i varen och hösten.
Ha en god veckohelg!
Kram
Sabine
Sabine: Tack! =)
Ja, jag hoppas verkligen att sprutan ska hjälpa så att jag slipper värken.
Mattias har också eksem som han smörjer med kortisonsalva.
Trevlig helg till dig och dina kära!
Det var roligt att höra ifrån dig!
Kram!
Stolt över dig mamma <3
Johannaaa: Tack, gumman! <3
Kram!
Å, jag tyckte synd om dig men bra att du vågade ta sprutan ändå!
Jag hoppas att den kommer att ge dig smärtlindring och det snabbt!
Själv så har jag den sista veckan haft jätteont i rygg, vänsterben och bägge fötter. Jag måste ha käpp att stödja mig med när jag ska gå ut, får även använda käppen ibland inomhus också helst efter att jag har suttit eller legat en stund.
Jag är i ur-uselt skick både inom och utombords tyvärr. Men igår hade jag för första gången på flera månader en riktig bra dag.
Jag är så trött på att må så här dåligt och att vara orkeslös. Men jag hoppas att det snart vänder.
Jag har precis startat en egen blogg. Jag tänkte att om jag får skriva av mig lite då och då så blir ju det som en liten terapi för mig och kanske så kan det få mig att må lite bättre också.
Jag har ju varit lite osäker ang. det här att lägga ut sitt liv på nätet så att "alla" kan läsa, men egentligen så bestämmer man ju själv hur ingående man vill skriva eller inte. Sen är det kanske inte så många som läser bloggen ändå, vem vet? :-)
Om du vill kan jag länka till din blogg från min och du gör samma tillbaka till mig?
Min blogg heter:
anki.superblog.se
(Mitt namn var ledigt!)
Sköt om dig och jag hoppas att sprutan dövar smärtan för dig.
Kramiz
Anki: Hej, vad roligt att höra från dig!
Ja, jag hoppas, hoppas verkligen att sprutan var värt all nervositet och "ångest"....och att jag ska bli bra och smärtfri.
Usch, låter verkligen ingen vidare med dig, men självklart kommer det att bli bättre inom sin tid.
Jag vet hur det är att inte må bra varken inom- eller/och utombords. Och det tär på en....men sakta, sakta blir det liiiite bättre och bättre :)
Men man vill ju helst att man ska bli bra på en gång...men tyvärr funkar det inte så....allra helst om man har gått för länge med "sjukdomarna"....då tar det tyvärr även längre tid att bli kvitt dom....mer eller mindre.....
Va roligt att du ska starta upp en blogg!
Självklart länkar jag till din blogg och jag kommer även att läsa den :)
Ja, en blogg kan vara bra....till att skriva av sig...och man väljer ju som sagt det man själv vill skriva om och hur man skriver det.
För mig är bloggen en avkoppling och lite som en sorts terapi....
Ta hand om dig och ta "ett steg i taget"....det kommer att bli bättre.
Kram!
