Återblick från inskrivningen till hemgång.......
Så, nu är det gjort och jag är hemma igen.
Skönt!
Jag kom hem igår.
Som jag skrev i det sista inlägget, så skulle jag iväg till Uppsala Akademiska och
skriva in mig på tisdagen.....inför en operation på onsdagen.
När jag och Hasse åkte till Uppsala, så tänkte jag att efter inskrivningen skulle
jag ut i Uppsala och fotografera slottet.....domkyrkan.....hus....natur....ja, allt möjligt.
Men så blev det inte!
Jag hade en tid klockan 10.30 då jag trodde att jag skulle få träffa alla på en gång.....
sköterskan.....narkosläkaren....läkaren..... och sjukgymnasten.
Men så smidigt var det inte och hela tisdagen gick åt att vara på sjukhuset och vänta
och vänta.....och träffa någon....och sen vänta och vänta igen.
Ca klockan 17,00 träffade jag den sista personen, som var en överläkare.
Och vid det laget var det mörkt ute och det regnade.....och fotosafarin blev inställd.....
och jag blev lite sur och besviken.
Först var det meningen att jag skulle sova den första natten på patienthotellet Duvan
tillsammans med Hasse....och sen komma till sjukhuset när det var dags för operationen.
Men dom hade plats över, så jag blev inlagd på tisdagen....och Hasse fick sova själv på hotellet.
Men Hasse var med mig på sjukhuset långt in på kvällen.....innan han åkte till hotellet.
Jag låg i sal 17 där det fanns plats för två sängar.
Första kvällen och natten hade jag en äldre kvinna som granne.
På onsdags morgonen opererades hon och efter det såg jag inte henne mer.....hon blev
förflyttad någon annanstans.
Hon skulle opereras för cancer, för tredje gång.
Denna gång var det i bukspottkörteln.
På onsdagen var det alltså dags för mig att bli opererad.
Jag fick ingen exakt tid.....jag fick höra lite olika tider från olika sköterskor och läkare.
Det var allt från klockan 10.00 till klockan 13.00.
Hasse kom upp till mig på rummet, för jag fick inte lämna mitt rum.....dels för att dom
inte visste exakt operationstiden och sen för att jag hade skrubbat mig med
bakteriedödande tvål och jag skulle hålla mig så steril som möjligt.
Hasse hann inte sitta på rummet länge förrens det kom in två sköterskor och sa att
det var dags att skjutsa ner mig till operationssalen.....och då var klockan ca 10.30.
Framme vid operationsavdelningen fick jag vänta ett litet tag innan dom skjutsade in mig
i operationssalen och jag fick lägga mig på operationsbordet.
Jag vet att jag tänkte och undrade många gånger på varför jag inte kände mig nervös
för operationen. Jag tyckte att jag borde ha blivit jättenervös när dom skjutsade
ner mig till operationen.....och att nervositeten skulle ha blivit värre och värre
ju närmare operationsbordet jag kom.
Ja, jag tyckte det var jättekonstigt.... och märkligt.
På operationsbordet tyckte jag det blev lite obehagligt när jag inte såg allt som hände
runtomkring mig.....bara en massa olika ljud och röster som talade om saker och ting för mig.....
och allt gick så snabbt..... och inga ansikten såg man till rösterna.
Jag fick bland annat frågan om jag hade fått morfin tidigare på morgonen, på avdelningen.
-Ingen aning, svarade jag. Jag fick några piller på morgonen, men vad det
var för något vet jag inte, sa jag.
Sköterska undrade om det var två små runda piller och jag svarade ja.
-Ja, då har du fått morfin, sa hon.
Och där fick jag förklaringen till varför jag inte var nervös, när jag borde ha varit det.
Helt plötsligt fick jag en mask över näsan och munnen.....och samtidigt var det
en sköterska som var brevid mig och talade om vad hon sprutade in i venerna på mig.
Det var olika läkemedel som gjorde olika saker.
Sen fick jag något som skulle göra mig yr, talade sköterska om för mig.... och jag skulle
tala om när jag kände av yrseln.........och sen minns jag inget mer förrens jag vakanade
upp vid uppvaket.
På uppvaket minns jag att det var någon sköterska som kom fram till mig och
frågade om jag hade ont.
Ja, svarade jag, utan att jag orkade öppna ögonen och jag ville bara sova.
Och för varje gång jag fick frågan och jag svarade ja, så fick jag morfin insprutat i venen.
Hur länge det höll på så där, ja, det vet jag inte.
Men till slut kvicknade jag till så pass att jag frågade vad klockan var.
Då var den 18.10.
Där vid uppvaket fick jag även frågan om jag var känslig mot morfin.
Ingen aning svarade jag.
Jag hade nämligen blivit rödflammig på bröstet och röd i ansiktet under tiden
som dom hade pumpat i mig morfin.
Jaha, tänkte jag....det är min vanliga jävla "tur"
Min vanliga jävla "tur" hade jag även med mig när jag frågade om hur operationen hade gått.
Fick till svar att operationen hade gått bra, men att dom kunde inte göra dem titthålsoperationen
som dom hade planerat, utan dom fick göra en öppen kirurgi.
Jag visste att det eventuellt kunde bli en öppen kirurgi på grund av mitt navelbråck som dom
var lite bekymrade över (jag har haft det i många år och jag har även påpekat detta för olika
vårdenheter och läkare under årens lopp, men ingen har brytt sig i det....inte ens titta på det)
.......men dom trodde ändå att det inte skulle bli något hinder.
Men det som istället blev ett hinder var att min lever var för stor för att dom skulle kunna
komma åt och operera mig med titthål.
Ca klockan 19.30 var jag tillbaka på avdelningen och sal 17.
Ringde till Hasse, som hade setat och väntat sen kl. 10.30 på att operationen skulle vara klar.
Han kom upp på rummet och var hos mig i några timmar innan han sen åkte till
hotellet för att sova.
Den natten sov jag själv på rummet...utan någon granne.
Ja, sov och sov.....det var lite svårt att sova på grund av smärtan.
Och eftersom jag hade reagerat på morfin, så ville jag inte ha det som smärtlindring
Fick även erbjudande om något annat.....som liknade morfin....men tackade nej....för jag
tänkte att med min "tur" så reagerar jag väl på det med.
Så då fick jag Alvedon som smärtlindring istället......och det hjälpte väl inte så mycket.
På torsdag förmiddag kom Hasse igen.... och han var hos mig i några timmar....innan
han åkte hem, till Smedjebacken.
På torsdag, sen eftermiddag, fick jag en ny rumskompis.
Hon hade också opererat sig på onsdagen....samma operation som jag....fast med
en lyckad titthålsoperation.
På kvällen blev jag av med mitt förband och då fick jag se mina sår.....fyra mindre
vågräta sår efter försöket med titthålsoperation och sen en större lodrät sår efter
den öppna kirurgin.
På fredag, efter lunch, åkte min nya rumskompis hem.
Själv fick jag vara kvar....på grund av min öppna kirurgi.....men om allt gick
bra, så skulle jag få åka hem på lördag meddelade läkaren mig.
På fredagen fick jag börja dricka vatten.....och slippa droppet.
Jag fick även börja att äta....så till lunch blev det pyttelite lax och potatis..... och till middag
pyttelite av en nötkorvsskiva och mos.
Jag fick även duscha....även om det var krångligt med alla kanyler som
jag hade kvar på min hand, arm och hals.....och katetern som jag hade sen operationen.
Men det var skönt att duscha och jag kände mig lite fräschare.
Mot kvällningen blev jag äntligen av med katetern.
På kvällen fick jag ännu en gång en ny rumskompis.
Hon kom direkt från operationen och hade gjort en "Duodenal switch" magoperation.
På lördag åt jag frukost....nästan en halv knäckemacka med ost och skinka på.
På förmiddagen, vid läkarronden, fick jag äntligen ett okej för att åka hem.
Ringde Hasse direkt och han och Johanna åkte nästan på en gång mot Uppsala.
Jag blev äntligen av med den sista kanylen, den i halsen.
Jag duschade, klädde på mig mina egna kläder (istället för sjukhusskjortan), packade
ihop mina saker lite och gick runt på kirurgiavdelningen 70 a och b och fördrev tid med att fotografera lite.
Min rumskompis tyckte det var tråkigt att jag skulle åka hem, men det tyckte inte jag.
Åååh, det var så skönt att se Hasse och Johanna och veta att man äntligen
skulle få komma hem.
Visst, det kändes lite oroligt och nervöst att åka hem....med tanke på såren på och i magen...osv.
Hemresan gick bra....även om jag hade ont.
Värst var det ju vid olika sorters gupp och hål på vägen.
Vad är det för operation jag har gjort då????
Jo, en gastric bypass....en magoperation.
Kommentarer
Trackback
