Ovanlig och annorlunda början på denna dagen............
Måste bara få skriva av mig om min morgon idag.
Den har varit liiiite speciell.
Morgonen började med att jag var skit trött!
Jag har sovit dåligt inatt av olika anledningar.
Men jag bestämde mig ändå för att försöka orka att jobba idag.
Mitt i förberedelserna fick jag skjutsa Johanna till bussen.
Hon valde att åka till Borlänge nu på morgonen, istället för igår kväll.
Eftersom jag själv inte var klar för att åka till jobbet.....jag hade fortfarande
blött hår efter det att jag hade duschat....och så var det lite andra små grejer.....så
tog jag bara bilnycklarna, och ingen jacka på mig, och satte mig i bilen.
Innan jag klev ut så sa jag till Johanna att låsa dörren efter sig.
Efter det att jag hade skjutsat Johanna till bussen så åkte jag alltså hem igen.
Och då upptäckte jag att jag var utelåst!!!!
Mina hemnycklar låg ju i jackan!
Grrrrrr......
Ja, ja....tänkte jag. Tur att både Hasse och Mattias var hemma....även om dom låg och sov.
Så jag ringde på dörrklockan.....och jag ringde....och jag ringde....och jag ringde.....
För varje minut som gick blev jag argare och argare.....och frusen.
Hasse brukar ju klaga på att han är så jävla lättväckt....... så min irritation blev ännu värre när
jag stog där ute på trappan och frös.....och jag tänkte på att antingen är Hasse inte så
jävla lättväckt eller så bryr han sig helt enkelt inte om att besvära sig med att stiga upp
ur sängen för att titta vem som stog ute på trappen och ringde desperat på dörrklockan....och som
även bankade på dörren.
Jag är helt övertygad om att det var det sist nämnda som var anledningen till att Hasse inte
kom ner förrens efter ca 13 minuter och öppnade dörren åt mig.
Jag var så jävla arg och frusen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen!
Men jag gick raka vägen till hårfönen och började torka håret och sen gjorde jag iordning
det sista för att åka och jobba.....även om det vid det här laget var det sista jag ville göra och det
kändes mer som om jag ville stanna hemma och dra täcket över huvudet.... och
försöka glömma hur morgonen började för mig.
När jag åkte till jobbet kände jag hur halt det var på vägarna inne i byn.
Men jag var inte nå orolig över att riksvägen skulle vara hal, eftersom dom brukar
salta den vägen....och hade så även gjort idag.
Hann inte åka långt på riksvägen.....ca 200 meter.....när jag såg blinkande
varningslampor från en bil som stog stilla längre fram.
Såg även en bil i diket på den motsatta körriktningen.
Jag stannade vid olycksplatsen..... då var jag den tredje bilen som stannade till där.
Efter ett tag var det fler bilar som stannade och folk kom ur bilarna för att höra sig för
om deras hjälp behövdes.
Som sagt, jag stannade till och körde ner fönsterrutan för att höra om min hjälp behövdes.
Gubben som var först på plats fick inte sin mobil att funka och damen som
stannade till före mig hade ingen mobil, så då ringde jag till SOS Alarm.
Usch, vad otäckt det var att komma till en olycksplats bland dom första....det har
jag aldrig gjort förut.
Jag var lite skärrad över situationen.
Och samtalet till SOS var inte det enklaste.
Dom hade ju tusen frågor.
Jag var tvungen att gå ur bilen och fram till den voltade bilen och till de människor
som befann sig där.....för att fråga om vissa saker som operatören vid SOS frågade mig.
Herregud, det var inte det enklaste att ringa SOS!
Förutom att dom ville veta var olyckan hade skett, så ville dom veta om krockkudden
hade utlöst sig....och det kunde jag inte se från vägen, eftersom bilen låg
upp och ner och förarsidan låg mot dikeskanten.
Dom ville veta om hon hade haft bälte på sig, vad hon hette, hur gammal hon var,
om hon blödde, om hon var ensam i bilen, om bilen läckte något....osv...osv.
Medans jag pratade med SOS Alarm så hade några hjälpt ut kvinnan ur den voltade bilen.
Hon verkade okej, för hon satt på en stubbe och ringde några samtal.
Men hon var säkert chockad och mörbultad, men hon hade inga synliga skador.
Puuuh....skönt att olyckan gick så bra!
SOS Alarm bad mig att jag eller någon annan skulle vara kvar hos kvinnan tills
ambulansen kom.
Men det var flera stycken som redan var vid kvinnan, så jag och några till
frågade om vi skulle stanna kvar eller om vi kunde åka.
Vi kunde åka eftersom dom skulle vara kvar.
När jag åkte till jobbet så mötte jag ambulansen efter ett tag.
Nä, fy vilken start på morgonen jag fick idag!!!!!
Det var väldigt "ovanliga och annorlunda" situationer jag fick vara med om idag....
båda två.... utelåsningen och olyckan.
Inget jag har varit med om tidigare......och något jag hoppas slippa vara med om i framtiden!
Undra hur den här dagen kommer att fortsätta?????
Kommentarer
Trackback
