Spontan Rättviksresa.....

Igår fick jag ett spontant infall, efter det att jag hade kommit hem från Ludvika
och ätit lunch.
Jag åkte till Rättvik. Ensam.
Hasse skulle jobba eftermiddag och Mattias ville ej följa med.
 
 
 
 
I vanliga fall vill jag inte och jag brukar inte köra så längt ensam i bilen... nuförtiden.
Jag har ju lite problem med att jag kan bli, rätt så fort, så där gastkramande trött.
Och oftast är jag ju lite trött varje dag....och vissa dar ännu mer.
 
 
 
 
Om det var det strålande, fina och varma vädret som fick mig till det....
eller om det var Tore som drog mig.... eller om det var att jag längtar och saknar
efter Johanna, som fortfarande är kvar i Rättvik....
ja, det vet jag inte!?
 
 
 
 
Hur som helst så åkte jag dit och resan dit och hem gick bra.
Men jag var lite nervös och väldigt spänd över hur det skulle gå med tröttheten.
Jag poppade hög musik och drack Loka Crusch päron.... för att hålla mig alert och pigg.
Sen om det var det som gjorde att jag ej blev trött....ja, det vet jag inte?
 
 
 
 
Jag meddelade ingen i Rättvik om att jag skulle komma och hälsa på,
så dom blev väldigt paffa och överraskade när jag bara klev in i huset....
och det var ju det som var meningen också.
 
 
 
 
Tore var på ett stålande humör.
Han var så pigg, glad och gó.... och tjålig.
 
Jag gosade, pussade, gullade, kramade, snusade,  tjålade och umgicks med Tore så
mycket jag kunde och hann.
Jag och Johanna "konkurerade" ju lite om hans uppmärksamhet.... hihihiiii.
 
 
 
 
Jag var i Rättvik några timmar och hade det trevligt och mysigt.
Och tiden gick alldeles för fort.
 
Vid 18-tiden var jag tvungen att tänka på hemfärden....dels för att inte komma
hem så sent och sen för att slippa köra när det började skymma och bli mörkt.
 
 
 
 
Det var lite svårt att slita sig loss från gullungen Tore.
Hans närvaro gör mig så glad och jag känner hur jag tankar på med ny energi
av att umgås med honom.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0