Grängshammar
Igår kväll gjorde jag och Hasse en liten spontan utflykt.
Bland annat hamnade vi i Grängshammar.
Varken jag eller Hasse har varit där tidigare.
Det som fick oss att stanna till där var att vi såg ruiner och de är ju
alltid lite intressant.....
Men först valde vi att titta på kyrkan, Silverbergs kyrka.
Denna originella, åttkantiga kyrka stod färdig 1834 och ersatte då Sankt Nicolai kapell,
det medeltida gruvkapellet i Östra Silvberg.
Som byggnadsmaterial nyttjades huvudsakligen slaggflis, men även vanligt tegel
och med ett lager vit puts.
Ett flertal inventarier från det medeltida kapellet flyttades till den nya kyrkan.
Läste på någon sida här på nätet att alla gravstenar vid Silverbergs kyrka
är vända mot kyrkan. Det är lite ovanligt.
Ovanligt är också att se en sådan här skylt innanför kyrkans grindar.....
Kolhus byggd 1834
Grängshammar, eller tidigare Grängeshyttan, omnämns för fösta gången i ett dombrev 1473.
Man tror att det var en silver- och kopparhytta, men blev senare mest känd som ett bruk
för bearbetning av tackjärn.
Grängshyttan och dess förste ägare hette Ambjörn som levde i början av 1500-talet.
Hammarsmedjor
År 1550 förvärvade Gustav Vasa Grängeshyttan, men eftersom lönsamheten var dålig lades
driften ner i början av 1600-talet.
År 1624 köpte landshövdingen Petter Kruse hyttan, som införde tackjärnstillverkningen
enligt nya metoder.
Det var även under Kruses tid som Grängeshyttan bytte namn till Grängeshammar.
Under Kruses tid besökte drottning Kristina platsen, bl a finns ännu "drottning Kristinas ridgrop"
kvar i herrgårdsparken.
I över 100 år, från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet ägdes bruket av ätten Silfverståle.
År 1817 övertogs verksamheten av ett bolag under ingenjören Olof Forsgren.
Med Forsgren började brukets storhetstid.
Han lät bygga ett nytt kolhus, en brukslänga, magasin,en trösklada och 1834 tillkom även en kyrka.
Han lät även bygga nya bostäder till arbetarna och nya vägar samt en kanal med slussar mellan
Ulfsjön och Smeddammen för att underlätta tackjärnstransporten från Ulfshyttan.
1855 under Forsgrens sista år, utsträcktes 714 ton stångjärn. vilket var en stor årsproduktion
med enbart hantverksmässiga metoder.
Under 1860-talet blev det svåra tider för de små järnbruken.
En ny metod med valsning av fyrkant- och rundjärn började användas.
1877 lades stångjärns- och knippsmidet ned.
Kommentarer
Trackback
